anliso.blogg.se

Ja det är precis exakt det som det har varit, en tuff vecka. Jag var ju ute och sprang i söndags min min kära älskling och det var hur skönt som helst men efter en viss sträcka kändes det hemskt i knäna, speciellt det ena. Men dagen efter kom ändå det värsta - höften hade stelnat till fullständigt och det gjorde så ont. Höftproblemet brukar sällan uppenbara sig när jag är lite lättare eller har mer muskler och mindre fett. Men den här gången var det...den värsta någonsin. Jag har inte kunnat träna på hela veckan och det tär så enormt på mitt psyke när jag är begränsad i min rörlighet. Jag har haft en stretchvecka, vilket säkert har varit bra. Jag promenerar ju var dag fram och tillbaka till jobbet men inte mer än det. Stretchningen har töjt och satt höften på sin rätta plats igen - tro det eller ej - jag knäckte/stretchade den på plats och det small till riktigt högt. Nästan obehagligt. Men ja, stretchvecka är ju inte precis det roligaste. Så igår åt jag dålig lunch och det gick för lång tid innan jag fick mitt mellanmål. Jag kunde inte styra mina tankar knappt, var helt slut i bollen. Så jag gjorde precis det jag inte ska göra, jag åt godis...inte så mkt men ändå. Sedan somnade jag kl. 20.30 och vaknade första gången kl. 04.00 i morse. Först hade jag såååå dåligt samvete men sedan så fick jag liksom acceptera faktumet och bara ta det. Jag fick tänka "i morgon är en annan dag"!! När jsg är strikt med något så är jag extremt strikt och jag måste hitta en balans mellan strikt och inte strikt. Men det är inte så lätt, även om man har kunskaperna. Men med maten går det för övrigt hur bra som helst och det känns fantastiskt. Men ja, man måste låta en livsstilsförändring ta tid och man ksn inte hitta den bästa förändring på tre veckor - man får helt enkelt ha tålamod. Jag har iaf gått från att äta för mkt och onyttigt var dag till att äta lagom mycket och onyttigt någon gång ibland. Någon gång ibland vill jag ska vara max en gång per vecka och jag hoppas att jag en dag kan hålla fast vid det. Men man får ta en dag i taget och jag är fortfarande fast besluten för en förändring - det ska ske - jag vet bara inte hur lång tid det kommer ta!

Idag har jag haft min sista lediga dag och har faktiskt inte lämnat huset och eftersom jag varit så slö fick jag minsann äta soppa till lunch. Den såg vidrig ut med pga spenaten men smakde riktigt gott. Jag åt den som en tidig middag också. Sedan fick jag hemlagade Wraps med färs, kål, ingefära, paprika, svamp å lite annat gott som älskling slängde ihop - så jäkla gott var det. Dock glömde jag att fota.

Ja, nu blir det sömn minsann - är hur trött som helst, får skylla mig själv när jag går upp tidigt fast jag inte behöver. Är lite rädd för att mista rutinen och tar mig därför upp. Å idag har jag inte ens sovit på eftermiddagen...ja, jag brukar göra det!

Sharon
Kiwi
Hallon
Melon

Jag skulle aldrig rekommendera en tonåring eller någon i en ålder där man inte vuxit färdig att tänka på vad denne stoppar i sig - det förväntar jag mig att föräldrar håller koll på. Som förälder har man ett stort ansvar när det kommer till kost, vad man serverar sina barn. Men det är inte allt föräldrar kan kontrollera. Jag tänker på alla snabbmatshak som finns precis överallt. När jag växte upp åt vi i princip aldrig snabbmat, köpte aldrig pizza eller hamburgare och jag kan ärligt talat säga att det inte var något jag saknade fören jag såg kompisar dom åt det. Det var som rn helt ny värld. Men det var nog inte fören på gymnasiet som jag faktiskt började äta på snabbmatshak. Jag har alltid haft bra och god mat hemma och det har alltid funnits nybakt hemma så snsbbmat var liksom inget som kunde tävla mot det. Jag känner likadant idag, hellre hemlagad mat och hembakt bröd än det som man köper i handeln eller som snabbmat. Jag undrar hur ofta, låt säga, 14-20-åringar äter snabbmat idag? Det skulle vara intressant att veta. Nu är ju jag uppvuxen i en by, kanske hade jag ätit mer snabbmat om jag bott i en stad?!

Under mina tonår har jag aldrig tänkt på vad jag stoppat i mig. Jag har alltid tränat så pass mycket (allt möjligt) att jag aldrig någonsin behövt eller har funderat över det där med vikt. Det var efter mina år av ätstörningar (inget jag hymlar med) efter en katastrofal viktnedgång som det här med kost blev knas. Så jag är faktiskt oerhört stolt över mig själv att jag har läst den här kursen i kost för att faktiskt kunna förstå allt som sker i kroppen. Jag hoppas också att jag kan delge, om så bara en person, med lite av det som jag har lärt mig.

När jag vaknade i morse satte jag mig direkt vid TV:n och kikade på ett program om fett. Det var hur intressant som helst och jag har fått några tankeställare som jag tänkte dela med mig av. Jag är av den åsikten att jag tycker och tänker på ett vis om saker tills dess att jag blivit bevisad motsatsen.

För det första har människokropoen flertalet olika hormoner som styr diverse funktioner i kroppen. Men nu har forskare hittat ytterligare två hormon (jag minns ej namnet på dem) men det ena styr hungern och det andra styr mättnad. En smal kvinna fick genomgå ett test där de tog blodprov på henne två dagar i rad. I samband med första blodprovet fick hon äta frukost, hon fick framställt alltmöjligt och fick välja själv. När hon ätit klart fick hon veta att hon inte fick äta mer fören dagen efter vid samma tid. Givetvis märkte hon skillnad på humör och vad hon ville handla i affären men också vad hon valde att äta till frukost dagen efter. Sedan fick man se resultatet på hennes blodprover vilka visade att hennes hungerhormon höjdes på morgonen, sedan sjönk det efter frukost medan mättnadshormonet höjdes. Då berättade forskaren att hos en överviktig person vare sig höjdes eller sänktes något av hormonen vilka gör så att den överviktiga personen aldrig känner mättnad och känner sig egentligen hela tiden lite småhungrig - som en rubbning. Därför kan personen inte kontrollera sitt ätande. Jag tyckte programmet var lite smått obehagligt med tanke på hur beroende vi faktiskt är av att sllt fungerar som det skall i kroppen.

Vidare var det en kraftigt överviktig kvinna som skulle göra en gastric bypass. Efteråt kände hon knappt någon hunger (magsäcken kopplas från tunntarmen och man skapar en liten magsäck, stor som tummen, istället för hennes som var som två nävar) och hon berättade också att hon mådde illa av sötsaker och äcklades av fet mat som hon upplevde hade en smak som fastade i munnen. Jag satt och vred ansiktet när hon berättade om sina upplevelser. Vilken koppling hjärnan och magsäcken har till varandra. Man förstår ju verkligen hur mkt hjärnan faktiskt styr (den styr ju allt men man tänker inte på det, eller jag gör inte det iaf) och man inser också hur mkt vilja man måste ha för att faktiskt kunna ändra på ett beteende om det ibland alls går. Ja, det är svårt som attan. Men intressant var programmet. De pratade lite om fettgener men forskningen pågår fortfarande när det gäller det. Ja, intressant program som sagt!

Jaha, då har tio dagar gått sedan den nya livsstilen påbörjade och jag har bestämt att fredagar är den dag då jag äter vad jag vill. Det betyder nödvändigtvis inte att det är onyttigt men jag tänker inte fundera över vad jag äter just den dagen. Fredagar är den dag jag är tröttast på kvällen och känner helt enkelt inte för att laga mat så igår blev det snabbmat pga dålig fantasi - kebabrulle. Jag utesluter ju egentligen inte någonting ur min kost men försöker undvika dåligt fett och socker framförallt och så tar jag bara en portion. Jag vill inte sitta och tänka att oj det där kan jag inte äta och så blir man bortbjuden och det serveras bara sånt man inte äter, njeee det blir så fel. Så jag äter allt. Här är några av veckans måltider:

När man tränar hårt och mycket tycker inte jag att man dkall fundera så fantastiskt mycket över hur många kcal man sätter i sig, speciellt inte unga människor. Däremot kan man tänka på att få i sig rätt livsmedel. Är man en långdistanslöpare krävs såklart mer kolhydrater eftersom man tömmer kroppen när man springer långt. Det krävs även proteiner för att reparera muskler som tagit stryk under träningspasset. De som styrketränar mycket kräver mer protein eftersom de satsar på att bygga muskler. Fett är också något som kroppen behöver men man kan tänka på att välja rätt fett, heller vegetabiliska fetter än animaliska.

Jag räknar inte kcal, visst kan jag se efter vad ett uträknat recept innehåller men det är mer för att ha koll på när det fantiskt är bra att äta respektive måltid. Men nej, generellt sätt räknar jag inte kalorier. Så fixerad är jag faktiskt inte. Jag tror att man låter mer fixerad än vad man är när man skriver om det på en blogg. Jag tänker ju mycket och här skrivs ju tankarna ner, i verkliga livet reflekterar jag ju inte över alla mina tankar utan de flygger bara förbi! Det jag försöker ändra om i min kosthållning är:

-Välja rätt sorts mat att äta vid rätt tillfälle.
-Sluta äta när jag är mätt, alltså undvika att överäta.
-Göra onyttigheter såsom godis, kakor och chips till en ovana istället för en vana.
-Äta regelbundet.
-Få en regelbundenhet i träningen, alltså överträna inte i en period för att sedan skada mig och bli okapabel att träna.
-Träna det jag vill.
-Sätta upp träningsmål var vecka och reflektera över dem tills dess att det har blivit en del av mitt liv.

Ja, det var nog det tror jag. Jag vill egentligen bara få ordning på ovanstående eftersom jag vet stt det fåt mig att må bra.

Dessutom vill jag föra fram det här med vikt för det är så enormt individuellt. Jag har en målvikt, som ligger över en annan persons målvikt även om vi är lika långa - det betyder inte att min eller den andres vikt är "den rätta". Min vikt är min vikt, mina mått är mina mått. Man kan inte jämföra med andra och det gör jag aldrig. Hälsosamt för mig är inte nödvändigtvis hälsosamt för en annan - mina tankar är mina och även om jag kan tycka saker om andra så betyder inte det att det är rätt.

Idag blev det långpromenad till affären och ryggan var riktigt tung på vägen hem, melon, druvor, torsk och massa andra tunga grejor blev ett träningspass för ryggen.

Igår körde jag 15min med Nike-appen och idag kan jag knappt gå!! Så grymt effektiv för MIG. Jag skall köra två till 15min-pass den här veckan med appen, gå en till långpromenad och springa en sexa så är träningsmålen uppfyllda den här veckan. Sjukt sporrande!

Ibland räcker tiden inte till för allt man vill hinna göra och då måste man planera väl. Jag är en hängiven planerare men ibland tycker väl även jag att det är skönt att bara vara och inte tänka så mycket.

Men tillbaka till tidsbristen. Igår skulle jag handla till middagen och jag ville köra fettförbränning, så jag tog en promenad till affären t/r och hur gött var inte det?? Så himla skönt. Två flugor i en smäll!

Var måndag får jag en sammanställning över föregående träningsvecka i min pulsklocka. Det står tid och brända kalorier. Helt enkelt ett superbra sätt att föra statistik över sin konditionsträning!

Jag är för tillfället (hoppas verkligen att det bara är tillfälligt) arbetslös och även om jag är det, går jag upp vid 06.00 på morgonen för att inte tappa rutinerna. Ja, alltså detta gäller för vardagar och inte helger. Jag vill inte bli någon slöis utan det skall vara lätt att komma igång så fort något dyker upp. Vill verkligen ha ett jobb nu och hoppas för allt i hela världen att något dyker upp snart...typ den här veckan. Tills dess att det dyker upp något finns jag med i en vikarieförmedling och även om det fungerar bra att vikariera så önskar jag nu att det snart dyker upp något lite mer handfast dit jag vet att jag ska var dag...det skulle vara skönt.

Ja nä, det är väl bara å fortsätta kika efter jobb nu då. Arbetslös vägrar jag att vara särskilt länge - så sjuuuuukt tråkigt!

Löprundorna är så pass jobbiga just nu att hjärnan måste göra nästan hela jobbet. Normalt sett brukar kroppen göra det mesta och så när det blir för jobbigt tar hjärnan, eller viljan, över och ror mig iland. Jag har en seg uppförsbacke, en sådan som går lite uppåt men som är så gräsligt lång att den nästintill blir tråkig. Egentligen är den inte såååå lång men det känns så när allt känns tungt. Fasiken, jag tänker inte ha en dådan här tung kropp att springa med - no way! Det ska bli lätt igen och jag är peppad och peppningen måååste hålla i sig! Ja nu är jag fylld av endorfiner - perfekt inför läggdags?! Kanske inte!

Som en fortsättning på mitt inlägg om mat vill jag förtydliga biten som handlar om mat. Mat eller näring är något som den mänskliga kroppen behöver för att överleva. Kort sagt brukar man säga att en kvinna behöver ungefär 2000kcal per dag. Sedan är det väldigt personligt beroende på rörelse under dagen då man arbetar eller vad man gör samt hur mycket man tränar.

I mitt förra inlägg tog jag upp det om att äta eller inte äta för att döva känslor eller för att ha något att kontrollera inte är alltför bra. Är mat tröstande? Svaret är ja. Är det bra att äta för att döva känslor eller trösta? Min personliga åsikt är nej. Men det betyder inte att man inte kan äta sådant som man tycker är gott eller att man belönar sin kropp med god mat - god mat kan också vara näringsriktig. Jag skulle aldrig kunna leva på mat jag inte tycker om, men det betyder inte heller att jag kan äta obegränsat av den mat jag tycker om och givetvis är det lättare att överäta något som man gillar?! Det är ju bara att föreställa sig att man inte har handlat mat men har lite allt möjligt halvgott i kylen. Man lagar i ordning något men det är inget som man ljudar "mmmm" av. Överäter man av en sådan måltid?? Jag gör det inte, men det är jag, som sagt. Däremot så kan jag mycket väl ta två gånger av en måltid som är riktigt god och det är det jag försöker sluta med - för min kropp behöver inte mer. Det är samma sak med godis och kakor, jag älskar sötsaker och skulle kunna äta godis och kakori tid och otid. Jag skulle ärligt talat kunna leva på det. Men är det hållbart för min kropp och mitt välmående? Inget vidare. Jag äter oftast sötsaker när jag ätit för lite eller när det går för lång tid mellan måltiderna men även när jag har ätit, är skitmätt men "sugen på något" mer. Det är när det händer som det är osunt. Då äter jag för hjärnan, för tristess, för att jag är ledsen eller dylikt och vad slutar det med? Ångest deluxe.

Jag vill inte att folk skall sluta äta, man behöver äta för att överleva, det är bra att äta...så länge som det är för just det..överlevnad och av hälsoskäl.

Ja, det är en djungel att reda i detta med mat och det är svårt att diskutera utan att människor tar illa upp. Jag bestämmer inte hur någon annan äter men jag berättar gärna mina tankar om kost och hur jag själv försöker få en sundare inställning till mat...och jag vet att det inte är lätt!

Då var årets första träningsvecka över. En skön känsla att avsluta något, känna sig nöjd och vara peppad för en ny vecka med nya utmaningar. Den här veckan ville jag nå målet att kunna springa 6km utan att stanna och målet är nått. Jag bryr mig inte ett skvatt om tiden utan fokuserar på att nå målet jag satt upp. Små mål var vecka gör att man känner sig nöjd med sig själv snarare än misslyckad som jag hade känt mig just nu om tiden varit målet. Nej, fokus på tiden kommer senare i vår.

Nu är det dags att sätta upp nya mål för nästa vecka!

När msn tränat är immunförsvaret extra lågt och kroppen är känslig för infektioner. Inte för att jag vet om det hjälper men jag dricker C-vitamin med Zink precis efteråt och jag tycker att det fungerar. Jag har inte haft en förkylning sedan jag började med tabletterna och inte känt av det kroniska halsonda. Så det är ju värt att fortsätta!!

Jag är så otroligt svag i alla muskler på vänster sida och det är väl inte helt ovanligt när man är högerhänt och styr det mesta via höger. Men när man löptränar och får ont i höften på vänster sida inser man att det är på allvar. Från och med nu kommer jag anpassa all styrke träning efter vänster sida för att denna skall bli lika stark som höger. Kom igen - vänsterstyrd 2013 - skål för det!

Ja men så ligger man här helt sömnlös. Jag tror att jag har vänt litegrann på dygnet. Men det blir nog bra, jag brukar somna till slut.

Jag har varit ofantligt slö idag, slarvat med maten (as in inte ätit så mycket under dagen) vilket till slut ledde till huvudvärk som vägrade ge med sig. Men jag var för slö för att orka ta tag i pch laga mat. Allt börjar väl egentligen när man sover för länge. Så tänkte jag sova lite till på eftermiddagen (bra resonemang, jag vet) men fick någon slags information av hjärnan att drt var dags för en löpartur. Vips hade jag massor av energi. På med löparkläder, skor och synlig reflexväst och in åkte hörlurarna. Pulsmätaren på, spotify "Prinsens minne" igång och RunKeeper startad. Det var rätt gött. Jag sprang lite mer än 6,5km på runt 48 min. Tiden bryr jag mig dock inte om. 500 kalissar brända sådär tjoff poff. Nä, så ska jag inte säga - det är himla lätt att trycka i sig 500 kallisar med tanke på att jag är ett sockermonster. Men att det tar 48 minuter att bränna av något som jag kan trycka i mig på typ 10 min ger en lite perspektiv men jag är ingen förespråkare av svältkurer, believe me. Men jag klarar mig ju fint utan godis och chips.

Första kilometern gick helt okej, förutom att jag var tvungen att stanna för att lossa på skon på den fd stukade foten. Den är fortfarande inte som höger fot men lossade snören gjorde susen. Efter ett par kilometer till rusade pulsen upp till över 180 och vägrade att dala. Så jag fick gå typ 30meter för ett pulsras. Sedan körde jag på i princip hels rundan men hjärnan fick jobba på hårt. Det var mer en mental runda och ärligt talat var det riktigt jobbigt. Uppförsbacken på tillbakavägen var pruttjobbig och jag fick gå några meter även där. Men det är faktiskt något jag har släppt lite på, att faktiskt tillåta mig själv att stanna om något gör ont, känns fel eller om pulsen rusar. Förr har jag manat på mig själv att jag måste klara den planerade rundan utan att stanna en endaste gång. Låt mig bara säga såhär, jag är sjukt duktig på hjärnpress - det är så jag lyckas med träningspass som min kropp rent fysiskt egentligen inte klarar av. Knäppt och bra på samma gång.

Efter rundan tog jag ett bad i två timmar, såg en film och sedan lagade jag kycklingfilesluffs med spagetti - 1 portion!! Perfekt portion och gott var det.

Nu är väl tanken att jag skall sova och ja, jag får väl göra det då!!

I morgon skall jag försöka ta mig upp i någorlunda tid. Tre stycken personliga planer skall utformas och jag är nästan lite pirrig i kroppen över att få sätta igång, eller ja, det kliar liksom i fingrarna. Jag borde hinna med alla tre i morgon om jag finner ro och är den arbetsmyra som jag innerst inne är.

Jag måste också se till att få in ett löparpass alternativt en morgonpowerwalk. Skulle förmodligen behöva ta mig igenom ett smidighetspass också. Ja, det lär vara fullt upp i morgon men det är bara å lägga den sidan till och få det gjort. Undrar just hur länge den här positiva andan kommer sitta i?! Härligt är det!

Ja, det skall väl inte bli så många sådana här under 2013...goda var dem men de åker straight through so to speak.

Ett nytt år var det ja. Det känns riktigt bra. Lite pirrigt är det när man vet om att man har 365 dagar på sig att utföra diverse mirakel...ja, leva i tron om att man skall göra det i alla fall. Men det är liksom en skön känsla att man har ett helt år på sig att bara hitta på en massa. Eller är det farligt att tänka så? Man kan ju dö i morgon?! Nä, man kan ju inte leva i tron att man ska dö i morgon. Man får väl liksom hoppas att man överlever!!