anliso.blogg.se

Även om det bara är några få plusgrader utomhus så känns det som vår och det är underbart. Jag kan knappt fatta att jag säger att det är underbart men jag lider vanligtvis av en hemsk vårtrötthet som inte går att beskriva. Jag lider i vanliga fall när folk berättar hur underbart dem tycker att det är med årets första soldagar och hur underbart det är när vi går mot ljusare tider. Men nu känner jag inte av någonting och det är nog första gången på säkert tio år. Hoppas att det förblir så - att jag tycker om ljuset. Det skulle vara underbart för jag vill ju tycka om ljuset. I vanliga fall vill jag krypa ihop till en boll i ett mörkt rum och aldrig komma ut...så känns det. Som att ljuset förstör hela min existens. Riktigt jäkla jobbigt. Jag kan knappt hålla mig vaken på dagarna och går omkring och gäspar konstans. Mina ögon känns som svullna bollar (fast det är dem inte, det bara känns så). Jag har ingen allergi mot gräs eller pollen eller så vilket annars hade kunnat förklara det hela .- nope. Det är som en allergi mot ljuset.

 

Idag är det iaf väldigt fint ute. Solen skiner och det känns som sagt bra. Det blir förmodligen lite löpning idag, promenader samt massa skrivande. Jag måste verkligen komma igång nu. Det trycker i bröstet så mycket som orden vill präntas ner och bara finnas. Så jag måste verkligen försöka fokusera till tusen. Not so easy when you are me!

 

Alltså om någon fick ta ett skutt in i min hjärna över en dag...en spännande resa vill jag lova. Det är så mycket som pågår där inne under varenda vakna sekund - allt ifrån framtidsfunderingar till ångestfunderingar. Det ena leder ju inte helt sällan till det andra. Jag ser oftast mig själv som en väldigt glad person, försöker se glaset som halvfullt då livet blir bra mycket lättare då. Men nu är det mycket i bollen vilket gör att jag får svårt att sova, drömmer mardrömmar och bara har en så sablans hög hjärnverksamhet - det tar i princip över all energi och det blir svårt att fokusera. Jag vet inte hur få timmar jag har sovit inatt då jag vaknat av svettattack, vaknat av okända ljud, vaknat av att jag trott att LLoyd kräks (han gjorde det igår) vaknat av mardröm, vaknat av snark, vaknat av att LLoyd bytt plats i hallen.....å så skulle jag upp 5.30 för att hinna allt på morgonen. Nu trillar mina ögon igen när som helst men jag måste hålla mig vaken då jag vet att jag inte kommer kunna sova inatt annars. Så är jag ju en icke-koffeinperson vilket innebär att jag måste hålla mig vaken via min mentala styrka...not so much of that inside today. Pjuh!

 

Så skall vi ju då resa någonstans. I början var jag helt nojig med att lämna bort LLoyd under en vecka men efter typ tre veckors betänketid har jag vant mig vid tanken lite grann. Det känns dessutom skönt att kunna lämna honom hos uppfödaren som är världens underbaraste person. Där finns ju dessutom fler flattar, blandannat en tik som föddes en vecka före honom - världens sötaste. Så det har jag väl vant mig vid nu någorlunda - men jag kommer sakna honom så enormt mycket. Han betyder så otroligt mycket för mig vår lilla Plupp.

 

Resmålet? Ja det var just det. Vart skall vi åka? Jag är ju hudcancermonster så en resa till något varmt land för att sola känns inte riktigt som en bra idé. Barcelona är en idé då man ju egentligen både kan sola (om man vill det) och göra annat där. Det skall ju vara en helt otrolig stad dessutom. NY är ju det andra resmålet. Där har vi redan varit men vem vill inte åka dit igen? Älskar NY trots att jag i vanliga fall här hemma i Sverige inte gillar storstäder. Men NY är unikt och dit skulle jag kunna åka miljoner gånger....undrar om man hinner det under en livstid? (Välkommen till min hjärna som förmodligen måste räkna ut detta någon gång under dagen....lever man en miljon dagar?....nä det kan man väl inte....365dagar på ett år, man lever kanske....om man har tur....90år?......90 gånger 365....kalkylatorn.....32850dagar - så det är omöjligt) well, flera hundra gånger då, det låter väl mer resonligt) Flera hundra gånger vill jag åka till NY. Vad finns det mer för resmål? Västindien? Ormar....läbbigt!!! Dubai? Jag är dessutom sämst på geografi...måste plocka fram någon form av karta och kolla vart man kan åka. Budgeten är okej, vi har sparat lite pengar så en resa och vistelse där vi ja, inte direkt kan leva loppan men leva normalt typ och shoppa normalt. Men det är väl kul ändå? Jag är inte mycket för lyx även om jag gillar att kika på lyx.

 

Nä nu måste jag göra något vettigt. Jag inser att detta nog förmodligen är ett av mina konstigaste inlägg. Men detta är jag - inte för smart men inte heller för korkad - bara jag!

 

I lördags morse när jag skulle kika lite på min fina I-pad (ja, jag tycker den är jättefin även om en sådan är vardagsmat för många. Det är inte vardagsmat för mig att ha en sådan dyrgrip) så funkade den inte. Jag har seriöst gjort slut på allt mitt internet denna månad, 30GB bara sådär?! Well, det gjorde nog inget då man faktiskt ibland kan bli extremt låst och vill vara uppkopplad hela tiden. Nu är det ju så att jag har en I-phone med internet också samt en dator med sticka med ett par GB så jag klarar ju mig. Men I-paden är så otroligt enkel och behändig och datorn använder jag mest till skrivande, pluggande samt bildredigerande och telefonen är så slö så den blir det mest ringande och sms:ande med. I-landsproblem deluxe. Jag har klarat mig och tycker att det har varit en otroligt bra helg - nästan utan internet!

 

Löpningen har gått riktigt bra den här veckan, mitt benproblem (som främst är inomhus i barfotatillstånd) har jag löst med inneskor. När jag löptränar känner jag i princip ingenting så 20km har jag klarat av den här veckan. 5km, 12km och 3km idag. De där 12 kilometrarna skulle egentligen också vara 5km men det kändes bra så vi fortsatte. Jag var till hjälp då min älskling behöver springa i ett långsammare tempo pga hans fd stressfraktur - s¨å då är det perfekt att springa med mig - jag är ju då verkligen inte någon snabb löpare. Men 20km sammanlagt på en vecka är jag riktigt nöjd med. Jag kämpar fortfarande med att hitta en distans per vecka som är normalitet för mig. Alltså, kan jag springa 20km per vecka eller är det för mycket? Eller kan jag springa mer. Vart skall jag sätta gränsen? Jag pratar givetvis om maxdistans för mig som tränad - när jag inte tränat på länge eller varit skadad så blir det ju inte mycket. Men när jag är tränad och är utan skador? Jag får helt enkelt testa mig fram!

 

Nu 'är det strax mat här - det skall bli riktigt gott - pytt i panna på älgkött. MUMMA!

 

Concealer - Clinique 

Primer/Mascara - Smashbox

(Brynpennan är inte en favorit, den hamnade bara med på bild) 

BB-creme - No 7 Boots 

Kompakt mineralpuder - Bare Minerals

Rouge - Revlon (kalasgammalt och säkerligen fyllt att massa spännande små bacs) 

Jag undvek backar igår eftersom jag haft värk på framsidan av vaden, sabla oskönt! Inte ont men värk - blir galen på mina leder, för det är i lederna som jag har ont nästan hela tiden. Men jag försöker att inte tänka på det så kanske det försvinner. Good thinking enligt moi! 

Sedan har jag då funderat på att gå och klippa mig men ja, det blir inte av. Jag är fullt medveten om att jag är sämst på att gå till frisören men om typ 8 veckor har jag lovat mig själv att gå dit. Men igår klippte jag själv....med hundsaxen. Alltså, ja jag hör hur det låter men det blev bra och allt det där. Å saxen är ju för guds skull rengjord, det är ju inte direkt så att jag använt hundborsten haha. Well well, nöjd är jag iaf och det är la huvudsaken. Nu har jag egentligen nästan bara min egen hårfärg, lite blekt i topparna fortfarande men annars - very much my hair! 

Resultatet: 

Jag har precis ätit frukost och det är strax dags för Pluppens andra morgonpromenad vilket alltid är mysigt. Därefter är tanken att jag skall ut på en löptur. Jag har inte sprungit på snart två veckor vilket är enormt tungt och dumt. Men livet är inte alltid tipptopp och just nu är det inte det. Jag är så sjukt trött på att bo "tillfälligt" i den här öde hålan så jag vill kräkas. Jag behöver se människor, kunna gå till en bibliotek, ta en to go fika på promenaden med Pluppen. Jag behöver kort och gott: Leva! Just nu känns det som om den där Paus-knappen aldrig hamnar på Play eller FastSpeed eller nåt. Bara F-ing paus. I am so sick of it! 

Well, idag måste jag iaf ut och träna - måste stärka benmusklerna! Sedan blir det pluggande (mellan promenaderna) och ikväll blir det bibblan för att lämna tillbaka böcker! 

Sådär lagomt überpåklädd!