anliso.blogg.se

Jag kan ibland bli helt sockermanisk på eftermiddagar eller på helger (och ibland alla dagar hela tiden) men nu har jag hittat ett hälsosammare alternativ till chokladbollar genom en kokbok som min mamma fått. Helt underbara recept finns däri och man kan äta utan att blodsockret åker upp och ner som en bergochdalbana.

 

 

1,5dl cashewnötter

1,5dl sötmandel

1dl torkade aprikoser

1/2dl torkade blåbär

3-4msk kakao

1-2msk kokosfett (finns i hälsokostbutik och ibland i välsorteradematbutiker - glasburk)

1msk psylliumfrön

Kokosflingor att rulla bollarna i

 

1. Hacka nötter, mandlar och aprikoser. (Har du en matberedare så behövs kanske inte detta men jag hade en stavmixer till hands)

 

2. Häll samman alla ingredienser och mixra tills de är finfördelade och som en smet. Blir det för torrt så är det bara att tillsätta lite vatten.

 

3. Rulla till små bollar (jag fick ihop 12st) och rulla dessa i kokosflingor.

 

4. Lägg dem på ett fat och sätt in i kylen.

 

5. Ät och njut!

 

 

 

 

När jag går på gym är vätskeintaget inga som helst problem men efter ett löparpass kan jag utan problem glömma bort att dricka i flera timmar efteråt. Man dricker 1dl vatten när man kommer innanför dörren och sedan glöms det bort. Blir man torr i munnen? Ja! Dricker man då? Inte alltid.

 

Detta leder ofta till att jag får huvudvärk och känner mig allmänt håglös. Men NU har jag funnit lösningen på detta problem. ZERO är svaret. Jag häller alltid upp vatten innan jag ger mig iväg, antingen i en vattenflaska eller i ett glas. Sedan lägger jag en eller en halv ZERO i glaset/flaskan och ställer in i kylen. (Mängden beror på distansen.) På så vis fyller jag både på med vätska samt elektrolyter (som gör att man slipper huvudvärk) och det smakar gott vilket betyder att det är mer lättdrucket. Jag har allmänt svårt för att såväl äta som att dricka när jag har tränat. Men dagen efter är jag ett riktigt moffmonster. MEN den här lilla brustabletten kan jag alltså varm rekommendera!

 

Ja, ibland är det skönt när ens internet tar slut. Alltså att jag har använt upp 30GB som jag har på paddan är väl egentligen lite bananas. Men så är det.

 

I söndags tittade vi på "Great Gatsby" och jag bara blev helt kär i filmen. Den var lite som Moulin Rouge när det kommer till scener, kostymer och allt sådant som man inspireras av. Well, I fell in love.
Det var nog därför som nätet tog slut...och alla mina tittade avsnitt av Glee (vad hände där liksom) och New Girl. Vissa program är liksom värda att titta på mot att snåla med dator- och telefonnätet under en vecka. Det funkar fint!

 

Idag har jag promenerat med skrutten på morgonen, superhärligt väder. Har precis moffat frukost och skall så fort detta inlägg är klart köra igång med ett kort träningspass (styrka + balans). Har kalasont i ryggen idag måste jag erkänna. Men det skall vi nog lösa med lite styrka, stretch och balans. Sedan blir det långpromenad med skrutten, lunch och därefter jobb. Ikväll blir det löpning efter tredje skruttpromenaden. Men bara en kortis på 3km. Men det känns gött att vara igång med löpningen även om jag inte skrapar ihop några "tjohoppsanvadmångamil" ännu. Men det kommer väl antar jag.

 

Det var det de!

 

Just ja, på lördag ryker större delen av barret - tro det eller ej, jag har bokat klipptid! New me hela vägen!

 

 

Under dagens 10km ville jag prova en energigel som jag inhandlat för ett tag sedan. De finns i sex smaker och jag provade CITRUS-BURST idag.

 

Energimässigt märkte jag skillnad, den kickade igång kroppen ganska snabbt. Jag hade medvetet ätit ganska lite innan jag begav mig ut just för att tömma energireserverna så att jag kunde se om den fungerade. Jag har ju dessutom promenerat med Lloyd en timme innan frukost så kroppen var liksom rätt tömd trots frukost (som då var lite mindre och inte så energirik). Jag valde att öppna gelen efter 5km vilket var rätt så perfekt. Jag måste ju erkänna att den inte var jättegod men ändå ätbar eller vad man skall säga. Men som sagt, ingen smaksensation. Dock fyllde den sitt syfte, att ge mig ny energi.

 

Idag provade jag mina nya löparskor. Det blev lite oväntat 10km sammanlagt. Känns kroppen bra så fortsätter jag springa, får jag ont så stannar jag och går.

 

Det är väl egentligen inte det smartaste att springa lite längre i nya skor, men jag får sällan skoskav av gympadojor. Har nog aldrig fått det vad jag kan minnas.

 

Nike Lunarglide 5 är alltså modellen på skorna jag pratar om. De är lätta trots den lite tjockare sulan. Materialet känns levande, lite som att ha på sig en strumpa men utan att foten blir ostadig. Jag fick aldrig kramp eller ont trots att det var första gången och det känns lite som att springa på bomull. Nikes skor är så gungiga vilket är oerhört skönt för knäna. Jag sprang enbart på asfalt idag. Tror inte att jag tänker använda dessa för strandlöpning. Det finns även små reflexer om man vill springa när det är mörkt och något som jag tyckte var ett litet plus i kanten var att skosnörena var väldigt matta. Jag knöt ingen dubbelknut och snörena åkte inte upp en enda gång, något som annars brukar vara en problem trots dubbelknut. Jag är kort och gott kär.

 

Det enda negativa med skon är att den inte är riktigt så stabil för mig som pronerare men ändå tillräckligt stabil för att det skall fungera att löpträna längre i dem. Det är lite svårt att förklara. Jag har egna inlägg men fotleden känns ändå lite smått ostabil. Men allt som allt en kalasskön sko att löpträna i!

 

På tal om framtida skoinköp så inventerade jag lite i kartongerna här igår. Det är ju bra att veta vad som finns. Jag har ju en del skor om man säger så. Vissa använder jag i princip aldrig, vissa har jag aldrig använt och vissa används flitigt. Vissa är dyrare och vissa är 50-kronorsklipp. Ett urval av de nyaste:

 

Vissa dagar får man till ett flow. Allt bara fungerar och jag kan då faktiskt inte riktigt förklara vad det är som påverkar. Numera kan jag äta frukost lite snabbare än tidigare (det går på 15 minuter istället för 45 minuter), LLoyd och jag kommer ut lite tidigare på morgonen eftersom det är ljusare och jag får till alla mellanmål, lunch, kvällsvitaminer bla bla bla. Ett flow helt enkelt.

 

Nu på förmiddagen har jag suttit och läst samt skrivit på mina uppgifter till skrivarkursen jag läser, det krävs megakoncentration för min del för att kunna göra sådana uppgifter. Vi skall jämföra två noveller i fråga om diverse skumma sinnesstämningar, miljö, återkommande ord, synestesi etc. Dessutom har jag novellerna på I-paden så jag kan inte sitta och stryka under meningar utan får ja, planera hur jag gör helt enkelt. Well, det funkar....idag!

 

Har precis tillverkat en smoothie som jag för första gången gjorde igår (glömde dock spenaten som jag hade planerat att addera till ursprungsreceptet) just för att den är så supergod!

 

 

Vatten
Mjölk

Proteinpulver

Blåbär

Jordgubbar

Linfrön

(Spenat)

 

I med allt i mixern och kör tills allt är blandat/mixat!

 

Jag är lite kluven när det kommer till det här med proteinpulver, för mig är det något som jag tillsätter för att det är gott och förmodligen är det bättre än att äta godis. För övrigt är jag ju glad för produkter som är "rena" och naturliga men jag viker mig där tills dess att jag funnit ett annat alternativ helt enkelt!

 

Det är faktiskt första året som jag ärligt kan säga att jag längtar efter varmare väder. Dessutom är det snart dags att åka iväg på en shoppingresa till Tyskland. Den ser jag fram emot jättemycket. Jag vet dock inte riktigt vad jag skall inrikta mig på när det kommer till shoppingen men det lär väl ge med sig. Ny butik där är Jimmy Choo och där måste jag ju bara in även om jag förmodligen inte kommer komma hem med ett par Choo. Kanske unnar jag mig ett par snyggingar från Bally eller Boss. Vi får se helt enkelt. Jag tror iaf att jag i framtiden kommer att satsa på mer skor i garderoben och väldigt mycket baskläder. Jag är ju glad för smycken, skor och klockor som varför inte satsa på det?

 

Hittade lite gamla inspobilder när jag rensade datorn från bilder igår - ja, eller jag lade över bilder på externen...

 

Jag har ju varit förkyld i en vecka, varit allmänt tungandad och hostat vilket har lett till noll träning förutom mina promenader med skrutten. Jag har ju dessutom varit tung i huvudet och då tagit en koffeintablett eller druckit lite Celsius för att kunna fokusera lite på skrivandet. Men shit bananas vad det inte är positivt för resterande kropp. Idag har jag inget koffein i kroppen för huvudtaget och ändå är jag som en kittlig...ja, vad säger man? Jag behöver ut å springa helt enkelt. Är fortfarande lite hostig men det borde inte vara någon fara tycker jag. 

Jag har för övrigt sagt att jag skall försöka sova lite idag då sömnen blivit lidande pga förkylning och hosta samt att energin inte kommit ur kroppen. Jag känner mig urlakad i huvudet med massor av spring i benen...i benen. Haha, jag är som ett barn. Min sambo påpekar ofta, när jag ska sitta stilla, att jag vippar på ena foten. Det är inget jag tänker på men det är förmodligen ett sätt för min kropp att göra av med energi! 

Det är kalasfint väder idag och snart blir det en promenix med skruttelutten! 

Jag beställde iaf en BUS i torsdags och den kom igår. Insmord gick jag och la mig igår och idag känner jag mig minsann lite brunare. Inte sådär megabrun men någon nyans iaf. Men det är tur att jag inte skall visa fötterna,även om leopardmönster är väldigt inne, för min ena fot har jag gjort något kul med haha. 

De senaste 8 månaderna har jag haft väldigt mycket tid att tänka. När man har så mycket tid över, tar inte helt sällan tankarna övertaget. Jag är dessutom en tankemänniska av naturen, kan vända och vrida på varenda mening, varenda blick och varenda bild. En funderare helt enkelt.

 

För en liten stund sedan läste jag Mia Skäringers debattinlägg på Aftonbladet. Den handlar om hur vårt samhälle har förvandlats till en hetsad plats där det enda mål som människor har är att bli smal och jag kan känna igen mig i hennes funderingar. Nu tänker jag inte vara en hycklare och säga att jag aldrig tänkt tanken att jag vill bli smal...igen. Men då skall jag samtidigt berätta att jag vet inte hur många dagar jag har vaknat och känt "Men shit vad jag känner mig i form idag" för att därefter ställa mig på vågen och bli helt förkrossad. Varför är det så? Jag kan till och med ta fram måttbandet och bli ännu mer förkrossad. Varför har smalhet blivit likvärdigt med lycka?

 

Jag har som minst vägt 45 kilo i vuxen ålder till mina 171cm. Då var jag så sjuk i ätstörningar att jag fick välja mellan att försöka bli frisk eller bli inlagd. Jag, till skillnad från många andra med ätstörningar, var aldrig ute efter att bli smal. Jag var ute efter kontroll när det fanns så många andra saker i livet som jag inte kunde kontrollera. Jag var aldrig ute efter att bli smal och när jag fick de där två alternativen fanns det ingen tvekan om att jag ville bli frisk. Det är förmodligen även därför som jag också lyckades tillfriskna så pass bra som jag gjorde. Jag mådde inte heller dåligt över att gå upp i vikt och reflekterade inte särskilt mycket över att jag gjorde det.

 

I början vägde jag mig när jag hade samtal hos min sjuksköterska men bara för att de ville veta så att jag gick upp i vikt. Jag tänker inte måla upp det hela som att det var guld och gröna skogar att bli frisk från en ätstörning, det tog ju trots allt många år innan jag blev friskförklarad. Men när jag väl blivit frisk så var vikten aldrig något jag brydde mig om...inte fören jag slutade träna och en sommar upptäckte att min kropp hade förändrats drastiskt. Jag kom inte i mina vanliga kläder och kände inte igen mig själv. Då vägde jag mig för första gången på många år och fick en chock, inte på grund av siffran som vågen visade utan på grund av den siffran inte passade in i vad alla andra vägde. För folk pratar gärna högt om vad de väger, hur lite de väger. För en person som en gång har haft en ätstörning, även om den inte till en början handlade om att bli smal kan det snabbt slå över och det var precis det som hände. Det slog över och så har det varit under så förbannat många år. Man matas med bilder, både medvetet och omedvetet, på kroppar som är idealet. Man matas även med bilder på hur man absolut INTE skall se ut. Samhället bestämmmer hur man skall se ut.

 

Jag slutade därmed bära kort kjol...helt och hållet. En kort kjol var inte ett alternativ, jag ville inte visa mina ben för någon. För det var just benen som blev mitt stora hatobjekt och en kamp mot vågen startade. Seriöst, vem låter en maskin styra ens liv frivilligt om man inte är dödsjuk?

 

Idag har det iaf uppkommit en hetsträningskultur som skall framstå som sund. Visst är det så att vi människor inte rör tillräckligt på oss och visst är det så att vi är väldigt stillasittade i vårt nya teknologiska samhälle. Men visst är det också så att det är mode att träna på gym, att ha koll på precis varenda kalori och att inför en fitnesstävling i princip sluta äta. Jag läste om en tjej som skulle tävla i fitness som dagen innan låg med hög feber, förkylning och hon beskrev hur hungrig hon var. Hur kan man utsätta sig för en sådan sak? Nu skall jag också tillägga att det finns personer som tränar fitness som reglerar maten utifrån hur de mår, alltså börjar de må dåligt eller känna sig svaga så ökar de mängden mat för att kroppen skall må bra. Är det inte det som all träning handlar om egentligen, att må bra? Är inte målet i livet att må så bra som man bara kan. Eller kan man inte må bra om man inte är smal? Är sann lycka att vara smal?

 

Jag har en gång för alla slutat väga mig. Jag tittar mig helt ärligt inte gärna i spegeln heller för mer än sminkning då såklart. För jag vill lyssna till mitt inre. Ja, jag tar selfies till Instagram etc och jag har också varit extremt fixerad vid olika kroppsdelar - men enough!

 

För att traska vidare till något annat så älskar att springa och när jag inte kan springa så mår jag skit. Just pga att det är en rörelseform. Men det är samma sak där. Om jag läser om hur man skall bli bäst och huruvida man kommer klara den där halvmaran så blir jag helt knäpp på fullt allvar. Jag lyssnar också här till mitt inre. Hur känns det när jag springer och så springer jag tills jag inte orkar mer - då lyssnar jag till min kropp. Skit i samma om jag kommer sist på hela fucking Göteborgsvarvet 2014. Skit i samma om jag kommer på 60.000:e plats. Det är något jag vill göra och jag vill göra det på mitt sätt.

 

Så kan vi inte bara få vara, se ut som vi gör och vara nöjda så länge som vi mår bra? Då menar jag alla, fitnessfolket får göra sin grej, löparna sin grej, powerwalkarna, zumbadansarna och alla andra tränande människor får göra det som får dem att må bra. För träning är bra för kroppen om man gör det rätt - kroppen är gjord för att röra på sig. Men kan vi sluta jämnföra människors kroppar och sätta ideal som får större delen av befolkningen att må dåligt? Kan vi inte bestämma att vi göra så? Och om jag blir lite mer vältränad eller inte om ett halvår ifrån nu - kan vi säga att det är okej? För det är ju trots allt min kropp!

 

 

Haha, han ligger på rygg nedanför mig å pockar på uppmärksamhet! 

Det är väl konstigt att man får en förkylning som sätter sig på luftrören (hosta) och så vandrar den runt i några dagar mellan öron, näsa och nu har den hamnat i halsen. Så nu har jag tjockt huvud, täppt näsa, ont i halsen och hosta. Lite lock i öronen är grädden på moset. Men fasiken, jag hade kunnat vara dödssjuk och det är jag inte. Jag försöker verkligen tänka "Det går över" för det gör det ju.

 

Idag måste jag verkligen avsluta mina skrivuppgifter. Jag har kommit en god bit på vägen och jag lär mig jättemycket men vissa uppgifter sitter jag och stirrar på under flera dagar och bara tänker "Eh va?"! Sen släpper det oftast och det är ju det där med att sätta sig ner och bara skriva som är det svåraste. Men nu sitter jag här och har skrivit lite på morgonkvisten tillsammans med vatten och Celsius - I need to stay awake! I vanliga fall dricker jag bara Celsius när jag tränar men när det känns som att någon har tryckt in bomull i pannan och näsan så får man ta till andra verktyg!

 

Plupp-promenad strax - han måste ju ut oavsett om jag är frisk eller sjuk och jag måste säga att det är underbart. Det är det här livet jag vill leva - ut med Pluppen och bara ha kul med träning och valpfasoner. Han är helt underbar och jag är så oerhört tacksam att han finns i vårt liv. Mattes lilla älskling!

 

Därefter måste jag iväg till affären (1km) och handla samt hämta ut ett paket med lite böcker. Beställde lite roligt på Adlibris på rean samt inte på rean - allt man vill ha är ju sällan på rean.
Sedan blir det skrivande igen. Jag kan inte träna nu när jag är sjuk, vågar inte chansa så det är bara att invända friskare dagar. Jag hoppas kunna ge mig ut på söndag så har det iaf blivit ett träningspass den här veckan. Jag rör ju ändå på mig i form av promenader med Pluppen så det blir ju inte bara stillasittande.

 

Jag vill även hinna med och lägga in Photoshop på datorn, köpte ju det i december och har fortfarande inte lagt in det. Blir så trött på mig själv när jag äntligen fick tag på programmet för en billigare peng än normalt. Hoppas kunna tjoffa ihop en bättre design till bloggen också. I like change (okej, där ljög jag lite) men jag gillar och pillra med sådana saker och ja....orka vara jag just nu i mitt snurriga pall!

 

Jag har precis skådat något så vackert att det inte går att beskriva. Så fort jag såg det ville jag springa hem igen för att hämta kameran eller mobilen bara för att kunna föreviga detta vackra naturfenomen som uppenbarat sig på himlen och lämnade en spegelbild i havet.

 

Som vanligt går jag en kvällspromenad med Lloyd någonstans mellan fem och sju. Ikväll var det fortfarande ljust ute och jag tänkte att vi kunde gå en lite längre runda då han är glad för att promenera när det fortfarande är ljust ute.

 

Vi bor ungefär 200 meter från havet och går man rakt ner kommer man först till ett område med ljung och vass. När vi gick bland ljungen idag vandrade min blick upp på den molniga himlen och jag möttes av ett stort klot av skönhet. Jag har aldrig sett solen så vacker som idag. Den tog upp så stor del av himlen och färgerna var bländande orange, rosa och röd. När vi närmade oss havet reflekterades solen på vattenytan och formade en cylinder i samma färg fast alldeles glansig och blank. Jag var så arg för att jag inte hade kamera i någon form med mig men så stannade vi istället upp och bara tittade på detta vackra fenomen. Hade jag stressat vidare och skyndat hem så hade solen förmodligen försvunnit innan jag hunnit tillbaka så jag bestämde mig för att bara insupa färgerna och spara dem på näthinnan. Jag måste också inflika att min fantasi om precis allt och ingenting fick världens raketfart - helt fantastiskt.

 

Jag har som sagt ingen bild, så ni får helt enkelt göra så att ni får göra som man gjorde innan hela vårt samhälle blev totalt teknifierat - använd fantasin!

 

Jag har numera ett nytt projekt - att finna naturens vackraste under. Ett nytt livsuppdrag som tar slut när jag gör det!

 

Well, det är väl bara att fortsätta moffa frukost nu då... 

Om jag känner att tabletterna funkar bra så blir det mer än en kur, då blir de min vardagliga dos av vitaminer. Men man måste prova först för att se hur de fungerar! 

Jag hann till och med platta håret - yeeej. Älskar att mina bryn börjar bli riktigt kraftiga nu också - bara lite långa fransar som saknas! 

Idag har jag suttit en stund med samma uppgift och nu plötsligt gick den över till att bli den andra uppgiften. Så är det ofta när jag har två uppgifter som skall göras - jag blandar ihop dem och det blir kaos i hjärnan. Att jag har miljoner andra saker i huvudet hjälper ju inte precis. Men jag tänker inte bli bitter, jag tänker hitta mina vägar och nu tar jag en paus och gör ingenting (läser DV Mode) och det är okej! Ja, det är okej att göra så när hjärnan behöver en paus. 

Å vill ni veta vad jag fann däri? Världens finaste väska - jag dog lite!