14/11 2013 Ett inlägg utan namngiven rubrik...
För någon månad sedan bestämde jag mig för att sluta äta godis, kakor, desserter - ja allt i sockerväg egentligen. Jag höll upp i tre eller fyra veckor och åt sedan prinsesstårta. Sedan skulle jag sluta igen och jag höll mig i fem dagar men nu har något hänt och jag är trött på att förbjuda mig att äta rätter eller produkter i ätväg så nu struntar jag blanka f......n i att sluta äta socker.
Den största och första anledningen till varför jag slutade är mina stackars tänder, den andra anledningen är eftersom jag inte helt sällan struntar i att laga mat och äter godis istället för att det är lättillgängligt. Den tredje anledningen är eftersom jag tycker att det är dyrt med godis. Men nu ger jag upp.
Det är inte det att jag inte kan sluta, det är det att jag kan lägga massor med tid att tänka på att jag inte får äta....jag blir som ett litet barn som inte får någonting haha. OMG jag dör lite åt mig själv och mitt beteende. Jag förespråkar ALLTID mat före godis, sedan om jag är så duktig på att följa mina egna tankar och råd verkar ju vara en annan femma....men nu har jag gett upp och guess WHAT? Nu vill jag inte ha godis längre. Men gud vad trött jag blir på mig själv. Whatever...
Igår bestämde jag mig iaf för att baka muffins, hallonmuffins för att vara exakt. Muffins måste vara det godaste som finns och det enklaste att baka....och ha den godaste smeten....lätt. Barndomsminnen haha.
Dem blev riktigt smarriga. Jag bytte ut det "Livsfarliga" (ironi) vetemjölet mot rågsikt....inte för att vetemjöl är livsfarligt utan för att vi inte hade något vetemjöl hemma. Så är det ju. Nästa gång skall jag prega ner fler hallon, så att det blir hallon med muffins...gott?! Jäääättegott.
Haha, snyggaste glasyren. Det blir så dumt när man inte har spritsen uppackad. Men smaken var det viktigaste för mina onsdagsmuffins.
För att återgå till min knäppa "får inte hjärna" så tror jag att en stor anledning till mitt sockersug är att jag inte riktigt har hittat det rätta energiintaget till min ökade träning. Det kan vara det som är boven i dramat. Oftast känner jag noll hunger de dagar jag löptränar milen eller längre. Då får jag inte ner knappt någon mat alls men jag vet ju att jag måste då kroppen annars hamnar i katabolt läge och det vill jag då verkligen inte. Så därför äter jag sådant med högt energivärde så att jag skall slippa äta så otroligt stor mängd...well well....lite sötsugstankar!
Kommentarer
Trackback
