18 februari 2015 Smoothie, powerwalk och surdegsäggmacka!



Vilken härlig morgon. Det var sambons tur att gå morgonpromenad med vovven så jag låg å drog mig till kl. 06.30! Kan tyckas lite men Lloyd brukar väcka oss redan 04 första gången så allt efter det är sovmorgon. Normalt går jag upp vid 05 och ger honom mat men ibland får han knäppryck och tror att det är mat 00.15 på natten haha!! 

Well, jag drack en proteinsmoothie och tog en koffeintablett för att vakna till ordentligt samt en klunk Celsius. Sedan fick vintertights, teddyväst och regnvindjackan följa med mig ut på promenad. Planen var typ 4km men jag gick en mil banne mig. Det var så fint med solstrålar över havet så how could I not! Men dumma RunKeeper som jag tycker lever sitt eget liv stannade efter 8km, hur sjukt? Om jag går 5km bort och samma väg tillbaka så blir det ju en mil. Whatever! 

Nu har jag precis moffat i mig en surdegsbrödskiva med två stekta ägg. Riktigt gott! Det är så skönt att kunna äta igen efter en vckas förkylning och en vecka med vinterkräksjuka. Men vissa saker smakar fortfarande riktigt illa såsom kyckling och pasta. Det går inte å beskriva hur äckligt. Tur att jag har sojaproteinbiffar hemma som jag kan äta till lunch! Nu när träningen är igång igen (gym igår och i måndags) så måste jag få i mig näring och massor med proteiner! 

En dusch nu kanske? Ska iväg sedan å kolla utebelysning samt två sladdlösa lampor till två minifönster. Hoppas hoppas att jag hittar något. 

22/12 2014 Träningsplaner med en tekopp...

Sitter med en tekopp bredvid mig och väntar på att det ska bli ljust. Har varit ute med lillskrutten i regnet på en morgonpromenad. Jag orkade inte leta upp mina jakt/fritidsbyxor så det fick bli lång jacka istället. Blött blött blött! Påminner mig själv om att jag måste köpa impregnering till min jacka och lillskruttens regntäcke. Han blir ju så smutsig så täcket åker ju in i tvättmaskinen lite halvofta då jag vill att min lilla skrutt skall vara hel och ren. Självklart får han grisa ner sig allt bad han vill under promenader men när vi går hemifrån vill jag i alla fall att han skall vara hel och ren! :-) 

Så var det träningen. För två veckor sedan var jag ute på löparpass två gånger under helgen och fick ihop 22km sammanlagt. Att springa så pass långt två dagar i rad är lite ovanligt för att vara mig men det kändes gött. Förra veckan blev det bara en femkilometersrunda och ett hårt men kvickt arm/axlar/ryggpass på gymmet. Men nu är det i princip fritt fram med träningen då jag är helt ledig fram till den 7:e januari. Å vad jag ska träna (hoppas jag)! Peppelipepp deluxe! 

Well, nu blir det te och lite läsande här i mörkret! Lär ta minst en timme innan det blir ljust! 




6/12 2014 En dag som alla andra men...

Lördag, härliga lördag. Idag står löpning, shopping och förmodligen lite utväxtfärgning på schemat. Jag måste försöka ge mig på ett lite längre löparpass och det kommer att bli tufft för jag är så slö å ger upp efter minsta lilla pyttevärk någonstans nuförtiden. Förr kunde jag kämpa på 15km i ösregn eller 10km trots knäppvärk i höft. Men idag, nej nej, minsta lilla ajaj någonstans pch den här donnan ger upp. Lite halvpatetiskt sådär! Skärp till dig LA och kämpa lite va?! 

Efter löpningen måste jag ner på stan och inhandla en docka till min systerdotter, en klänning till den andra och så måste jag kolla om mitt proteinpulver finns i någon hälsokostbutik då jag har glömt att beställa nytt. Jag har fortfarande naturellt kvar men mitt jordgubbspulver är helt slut å det naturella smakar inget vidare när man inte har tillgång till att göra en smoothie. 

Mitt hår hR börjat växa helt fasligt och därmed är ju utväxten en faktor. Ibland gillar jag lite mer utväxt men just nu känner jag inte alls för att ha en utväxt. På vintern gillar jag att vara superblond (eller svarthårig haha) å på sommaren gillar jag en liten utväxt eftersom jag tycker att jag ser så knepig ut när jag är brun å megablond. Men oavsett hur jag känner så måste detta fixas, kanske åker lite burgundytoning in i topparna. Who knows! 

Löpning i somras: 


Nyklippt i typ maj: 


Min längd för några veckor sedan. Nu har jag betydligt mycket mer utväxt! 




3/12 2014 När planeringe går åt skogen...

Jag har tänkt att skriva ett inlägg om det där med att planera dagens kost och även flera dagar framåt men med det sagt så har jag idag haft sämsta dagen när det kommer till kost. Jag är ju hemma med vår lilla skrutt efter hans operation och jag är så oerhört tacksam över att han lever. Men eftersom han inte får gå så längt än och inte heller träffa andra hundar så blir dagarna ganska långa och jag blir lätt rastlös. För att han skall hålla sig lugn å vila så måste också jag vara lugn trots att jag har tusen projekt jag skulle vilja greja med. Detta innebär att jag typ äter saker som jag inte tycker är okej för min del såsom lussekatter. Jag ska inte äta sådant då det inte är bra för min kropp. Men shit vad jag måste ha nåt att hålla på med hela tiden. Å lussekatterna gör det inte precis bättre - de gör så att det kittlar i benen så jag skulle kunna dö rakt upp å ner. Så känslig har jag blivit för socker sedan jag i princip slutade äta det. Å även om det är positivt i sig så är det sjukt jobbigt att det kittlar i benen. Well, det är nu dags för en promenad igen - så himla skönt. Sen måste jag hämta paket och shoppa lite selleri och laktosfri mjölk så att resten av dagens kost blir bättre! 

Bra kost! 




3/12 2014 Sömnlös och springsugen....

Numera har det blivit vardag för mig att vakna ovanligt tidigt. Det verkar som det är tre olika tider och det spelar ingen roll vilken av tiderna jag vaknar, har jag vaknat så kan jag inte somna om. I morse vaknade jag strax efter tre, igår vid fyra och häromnatten strax efter midnatt. Jag vaknar och är sinnesjukt rastlöst i hela kroppen. I morse låg jag å funderade över om jag skulle ut å springa vid 3-tiden. Men det känns ju helt knäppt att ge sig ut så tidigt. Så jag låg kvar och bara vände å vred. Nu är klockan äntligen snart åtta och om en kort stund kan jag gå ut på promenad med lillkillen i skogen. Jag går aldrig i skogen när det är mörkt. Det är ju hur läskigt som helst ju, oavsett om man har hund. 

För övrigt blir det att planera dagens kost samt hämta ett paket till lillkillen. Han är fortfarande i återhämtningstadie efter operationen men det verkar verkligengå åt rätt håll. Ikväll blir det gymmet. Skall köra minst lika hårt som i söndags - då kanske jag kan sova lite bättre! 




10/11 2014 Morgonpromenad för tankerensning....

I morse tog jag mig faktiskt upp kl 05 när klockan ringde. Lloyd får mat och sedan är det bara att tvinga ut honom på en promenad. Ja, han har inget emot att gå väcka en för att få mat men han är mindre sugen på att traska ut. Efter maten går han gärna och lägger sig igen. Men eftersom jag vill promenera innan frukost så är det bara för honom att följa med matte ut. Vi var ute i lite mer än en halvtimme och under den tiden hinner man verkligen rensa tankarna. Vi tränar inget på morgonen, det är för mörkt och trist så morgonpromenaden blir bara en promenad med tankerensning. Men när kag häntar honom på dagis, då minsann, då blir det träning efter dagens planering. Just nu är det "härgående" "hundmöte" och "inkallning" som gäller. Vi har även börjat lära honom "u-svängen" och att sätta sig bredvid en när man kallar in honom. Han är otroligt lättlärd men ibland låtsas han ändå om som att han inte hör en. Men det är väl så för en unghund. 

Well, nu ska resten av frukosten ner i magen. 




29/10 2014 När träningen lockar...

Jag har sovit så otroligt dåligt de senaste nätterna. Vet inte om det beror på tidsomställningen, oro eller bara överskottsenergi. Jag somnar vid 22 och vaknar vid 01 var natt. Sen kan jag inte somna om. Blir knäpp på det! 

Men oavsett om jag är kalastrött idag så måste jag iväg till gymmet: bygga muskler, bränna fett och förbättra midjemåttet! Kanske blir jag av med lite energi samtidigt. Heja mig! 





27/10 2014 Träna för livet...

Igår var jag och min sambo på gymmet och gjorde en mätning över vår kroppssammansättning, väldigt spännande och något jag velat göra ett bra tag. Jag är lite väl runt om magen och går ofta och oroar mig över fettet som sitter runt organen. Vågen ger mig bara en siffra och måttbandet, som jag tidigare förespråkat, berättar inte något för mig om vad som finns innanför. Men igår fick jag reda på det och jag kan väl säga att jag fick bekräftat mina misstankar samt även positivt överraskad.
 
Man får iaf ställa sig på en maskin som har åtta punkter som går igenom kroppen och mäter: muskler, proteiner, mineraler, fett och vatten. Det tar två minuter att stå på maskinen och ja, jag kan väl säga som så att jag fokuserade på fettstapeln. Hemskt men sant. Efter två minuter var det min sambos tur och därefter fick vi en grundlig genomgång över resultaten med en välutbildad PT. Hon var helt underbar!
 
Men vad fick jag reda på då? Ja, nedan staplar jag det negativa och det positiva samt vad jag behöver jobba på!
 
Negativt:
 
1. Jag har för mycket viceralt fett, alltså det fettet som sitter runt organen. Jag ligger visserligen under gränsen för vad som är farligt men ändå, jag ligger för högt. Mitt fett är i det stora hela fokuserat på magen och det var väl egentligen ingen överraskning men otroligt bra att jag fick det bekräftat så att jag på allvar kan förändra det.
 
2. Jag väger lite för mycket. Fick ett mål av maskinen att tappa fem kilo kroppsvikt och fem kilo fett. Eftersom man inte kan kontrollera det man blir av med viktmässigt på kroppen så kan man väl säga att jag skall göra mig av med fem kilo fett och kommer förmodligen gå ner några kilo till. När man går ner i vikt är det svårt att bibehålla alla sina muskler och det blir naturligt att även tappa muskelmassa.
 
3. Jag har, procentuellt, lite för hög andel fett i kroppen som ju som sagt beror på ovanstående.
 
Positivt:
 
1. Jag har hög andel proteiner och mineraler som cirkulerar i kroppen vilket är jättebra när man skall bygga muskler och gå ner i vikt. Jag ligger en bit över vad som räknas som normalt. Jättepositiv överraskning.
 
2. Jag har hög andel skelettmuskelmassa, högre än normalt vilket också är jättepositivt.
 
3. Jag ligger en bit över normalt för antalet kilo muskler jag har i båda armarna samt bålen och har tydligen både en genetisk fallenhet för muskulär utveckling i armar och bål samt har byggt en god grundmuskulatur när jag har tränat som jag har gjort under hela mitt liv. Jag har alltid sagt att jag har lätt för att bygga muskler i överkroppen, haft en känsla för att det nog är så men nu fick jag det bekräftat.
 
4. Jag har mer kilo muskler i vänster arm än höger. Ingen megaskillnad men ändå en märkbar skillnad.
 
5. Jag ligger även en bit över normalt för antalet kilo muskler jag har i båda benen och detta blev jag verkligen jätteglad över. Som jag har kämpat för mina benmuskler med styrka, uthållighetsträning samt löpning. Jag är så glad över det.
 
6. Jag har mer kilo muskler i vänster ben än höger vilket jag också är glad över då jag ju har gått hos sjukgymnast tidigare och fått påpekat att jag är svag i vänster ben. Så mitt kämpande för att bli starkare har även visat resultat och det glädjer mig enormt.
 
Jag är enormt nöjd över mina muskulära resultat och har nu verkligen fått en morot för att jag med lite hårt kämpande och jävlaranamma faktiskt kan få och bibehålla en muskulös kropp. Jag måste bara kämpa för att bli av med fettet och det är enbart kosten som ligger till grund här och det är jag medveten om.
 
Jag skall återkomma och göra en ny mätning i december. Snacka om att man är peppad för att förändra det som förändras måste. Heja mig!
 
 
 

13/10 2014 Dryck efter löpning...

Eftersom jag har svårt för att äta direkt efter ett träningspass så har jag en speciell dryck som jag blandar ihop. Den består av:
 
-Citrondricka
-Pressade apelsiner
-Spirulina
 

Den ser inte mycket för värden ut men den är väldigt god och innehåller snabba kolhydrater samt protein från Spirulinan!
 
 
 

13/10 2014 När man gör skit till något bra för en själv...

Idag har varit en riktig skitdag så därför belönade jag mig själv med en löptur för att rensa huvudet och få frisk luft i lungorna. Eftersom jag har gått omkring och frusit i princip heeeeela dagen idag så valde jag lite varmare löparkläder. Det kändes bra att springa 5km, därefter fick jag kramp i ena axeln som vanligt. Men det beror förmodligen på vätskebrist. Så jag gick lite och så sprang jag lite upp till 6km, kramp igen. Promenera och springa till 7km. Där stannade jag. Inte på grund av kramp utan för att jag vet att jag måste ta det lite lugnt nu när jag dels varit sjuk men också för att slippa dra på mig nya dumma skador. Well, oavsett krampen så var det asgött och springa!
 
Här är mina kläder och skor:
 
Mössa från Under Armour med fleece på insidan och nå mer bomullsaktigt på insidan

 
Tjockare löpartights från Under Armour som jag älskar över alla mina tights...
 
 
Nya löparskor från Nike...
 
 
 
 
 
Tjockare löpartröja från ASICS samt de kläder som jag beskrivit ovan...
 
 
 
 
 
Bästa kläderna hade jag idag! Inget åkte ner eller gled åt sidan. Jag hade även ett träningslinne från Zumba samt en gammal favorittopp från Casall.
 
Nu blir det dusch, eftersvettandet är klart!
 

25/9 2014 När en podcast faktiskt får en att inse något...

Jag hoppas verkligen att alla som gillar att träna och som därtill gillar att lyssnapå podcaster, har upptäckt Maratonpodden med Petra Månsson i spetsen. Där intervjuar eller småpratar hon med mer och mindre kända idrottsprofiler. Podden är avslappnad och handlar om allt från uppväxt till hur man klarar av att springa ett ultramaraton. Än så länge har jag hunnit lyssna på fem eller sex avsnitt och kan inte annat än säga än att jag älskar den. 

Men som med allt så fastnar man såklart för vissa profiler och de jag har fastnat för är Emelie Forsberg och Markus Torgeby. 

Emelie Forsberg är tydligen en större idrottsprofil utomlands än i Sverige vilket egentligen är galet konstigt då hon är otroligt duktig. Jag har brukat läsa hennes krönika i RW och väl egentligen tyckt att hon till en början framfört sig själv som något slags offer (att hon inte klarar något) för att sedan vinna allt hon tar sig för. Men efter att ha lyssnat på podden förstår jag ju verkligen hur underbar denna människa. Hon är så otroligt positiv men har såklart sina svackor då hon vill ge upp för att sedan finna självförtroendet åter och bara köra järnet. Hon är som alla oss andra men lite gladare och lite bättre. Wow, vilken tjej. Hon är ju grym och så positiv till allt!! 

Sedan har vi Markus Torgeby som har haft ett otroligt tufft liv som tonåring med en tränare som har psykat honom till att tappa tron på sig själv och enbart fokusera på prestation och att jaga snabba tider. Hans mamma fick MS när Markus var otroligt ung och ja, blev väldigt sjuk väldigt snabbt. Idag lever han mitt drömliv: tränar, skriver och tar hand om sina barn samt föreläser ett par gånger per månad.

Podden med honom fick mig verkligen att fundera över pengas värde och hur stor plats många människor, inklusive jag, låter pengar tar i ens liv. Det finns så mycket mer som är viktigare och jag har verkligen insett att jag inte tänker slänga bort mitt liv på att tjäna pengar som jag kan köpa saker för, obetydliga saker. Ja, det finns en charm i att köpa och äga saker men hur långt är man villig att gå egentligen. Jag har egentligen allt jag behöver för att leva ett gott liv, förutom att jag lägger för lite tid på det jag verkligen vill göra: skriva, träna och fotografera! Jag vill inte slösa fler dagar på det jag BÖR göra och ångra det jag aldrig gjorde. Nej! Det är inte jag. Å måste man leva en viss sorts liv, måste jag leva det liv som alla andra lever? Nej, jag måste inte det! 

Så från och med nu kommer förändringar ske, jag kommer leva det liv som min hjärna och min kropp mår bra av och som kin omgivning kommer att må bra av. Idag. I morgon. Resten av mitt liv. 



Ladda ner den här podden om du söker en bra pod! 


30/8 2014 About to become...

Då är det snart ny månad och det är bara några få dagar kvar tills dess att vi äntligen blir husägare. Hur underbart det känns går inte ens att beskriva! Ett jobb har jag också lyckats införskaffa mig och en hunddagisplats till vår älskade lilla kille. Jag kommer jobba 80% och kommer hämta skrutten direkt efter jobbet så att det inte blir så långa dagar för honom. Men personalen på dagiset verkar helt underbara så Lloyd kommer stortrivas, det är jag övertygad om. 

Allt börjar fall på plats och med tanke på att jag kommer arbeta 80% så kommer jag ha tid till att skriva massor, umgås med pluppen och även träna. Yej på att livets alla bitar håller på att falla på plats. Det är nästan så att man är rädd för att livet känns för bra. Det känns även skönt att jag kommer kunna skänka mer pengar till cancerforskning samt hjälpa till med en slant eller matkassetill någon som kan komma att behöva det. Hur underbart? Att kunna dela med sig är banne mig en gåva!! 

Idag ska vi iväg till en gårdsbutik för att handla godis till pluppen samt lite middag. Maten denna veckan har varit dålig utöver det vanliga och det är inte likt oss men det har varit fullt upp med allt som skulle ordnas inför flytten. Så ikväll blir det bra mat deluxe - kött, avocado och något mer gott i grönsaksväg. Nomnom!! Men vi har inte ätit godis/snacks eller bakelser på....typ 23 dagar!! Känns underbart och suget är faktiskt heeeeelt borta nu!! 

Well, nu måste kag proppa i mig mitt te och göra i ordning mig!! Lite shopping blir det efter gårdsbutiken. Jag behöver en kofta. Har skjutit på det i två år sedan jag krympte min finaste kofta i tvätten till barnstorlek. Klädsorg på den! 


Gmmal shoppingbild med min underbara mor <3 

17/8 2014 Prinsens minne....när man kan vända något negativt till något positivt!

Jaha, igår var det alltså dags igen, för årets stora löparfest i Halmstad - Prinsens minne. Jag har bara sprungit loppet en gång tidigare och det var år 2012. Det var första gången jag sprang en halvmara och jag tror att jag hade sprungit sammanlagt två millopp innan dess. Givetvis var jag rädd då, 21km är ändå två mil och jag hade som längst sprungit 15 eller 16 km om jag inte minns helt fel. Men det gick bra då, det var såklart jobbigt men inte så jobbigt att jag behövde gå långa rundor. Jag kom i mål på 120:e plats av alla damer, 146 stycken sammanlagt, varav 3 stycken inte avslutade loppet. Då var min tid 02.18.11 vilket var en superb tid för mig på den distansen. Jag är ju bara en fritidslöpare. Jag hade även 40 herrar efter mig i mål varav 9 stycken ej gick i mål.
 
Det kändes oerhört bra för att vara min första halvmara. Då kan man ju tänka sig att allt bara skulle bli bättre. Men så stukade jag ju foten två eller tre dagar senare och jag tappade all form jag byggt upp. Efter ett år var foten okej igen men hade istället övergått till problem med min ena höft. Det löstes med en kortisonspruta men därefter tampades jag med dumma och onda knän. Därför sprang jag aldrig halvmaran 2013, knäna tillät inte det. Jag minns att jag var oerhört ledsen över detta och ja, det var skit helt enkelt. Men efter ett långt uppehåll var jag tillbaka ute i löpspåret och allt kändes okej. Men ett år av ont, dåligt mående och väldigt dålig kost hade resulterat i säkert 6-7 kilos uppvikt. Mellan 2013 och 2014 kom en ny svår period i livet. Vi flyttade till ett tillfälligt boende för att leta hus. Problemet är att vi aldrig hade kunnat föresälla oss hur svårt det skulle bli att hitta ett hus. Inte fören nu, över ett år senare, har vi hittat ett hus. Nu flyttar vi om bara några veckor och det känns underbart.


Men tillbaka till gårdagens lopp. Jag kan inte precis säga att jag tränat jättemycket löpning i sommar, i våras har jag tränat en del inför Göteborgsvarvet (som också gick åt skogen) men inte alls lika mycket i sommar. Men jag var ju anmäld till loppet och det innebär att jag springer - i min hjärna.
 
De första 2 kilometrarna kändes helt okej, i starten ställde jag mig i sjuminutersgruppen eftersom jag absolut inte sätter mig på några höga hästar gällande min kapacitet. Men de 2 första kilometrarna sprang jag på ca 12 minuter och 30 sekunder. Sedan började hela jag och dala. Att folk springer förbi mig bryr jag mig inte särskilt mycket om men jag hittade ingen att springa bakom och det blev liksom psykiskt jobbigt. Ett tag sprang jag med "Senior 70-80 år" men inte ens honom lyckades jag hänga kvar efter. Efter ytterligare några kilometer fick jag, som vanligt, ont i min högra axel. Det får jag alltid och det är bara att promenera lite så går det över. Då kom en kvinna förbispringandes som ropar "du kan hänga på mig, jag springer inte så snabbt"! Just då tänkte jag att det var ju perfekt och jag började springa igen. Men därefter dalade hela löpturen. Muskulaturen kring ryggraden började krampa och det gick liksom inte att hålla nere pulsen trots att jag försökte springa i ett extremt lugnt tempo. Efter 7 kilometer tänkte jag "ja, men nu har jag ju bara........TVÅ TILL LIKA LÅNGA RUNDOR SOM JAG REDAN SPRUNGIT KVAR, 14 KILOMETER" och där dog min hjärna. Jag tappade all motivation å jag har alltid min hjärna som jag kan lita på, den hjälper mig i allt. Men det var precis som att den inte sammarbetade.
 
Efter 12 kilometer ville jag börja gråta och utsidan av höfterna började värka. Rygg och höfter. Efter ytterligare några kilometer kändes fötterna som två betongklumpar med blåmärken. Å jag har nog aldrig förbannat mig själv så mycket över dålig kost som jag gjorde just då. Något man kan tänka sig skulle vara över idag. Men NEJ, jag är så pepp på tanken att aldrig mer återgå till dåliga kostvanor. ALDRIG! Hur deprimerande än livet kan vara ibland så är inte det faktum att jag belönar hjärnan med sötsaker eller snacks den rätta lösningen. ALDRIG. Det är inget för mig. Jag vill kunna röra mig obehindrat och inte behöva oroa mig för att jag skall dö i löparspåret av en hjärnblödning eller för högt kolesterolvärde. Jag vill inte behöva oroa mig för diabetes. Så gott är det inte med sötsaker. Inte enligt mig. Så nu går jag all in och efter 10 dagars sockerfritt liv (inga snacks eller bakverk heller) så är jag fast besluten! Jag vill inte förstöra mitt inre, det är inte att "leva livet" för mig.
 
Men jag kom i mål. Jag var övertygad om att jag kom sist. Å knappt var det en kotte kvar i målet men jag kom *trumvirvel* tredje sist på 182:a plats av 186 damer som startade. Två stycken gick inte i mål. Inte en enda herre efter mig. Min tid blev 2.40.39. Å jag har aldrig varit så missnöjd i hela mitt liv. Inte över tiden, men över hela mig. Det gick alltså sämre än Göteborgsvarvet och över 22 minuter sämre än förra gången jag sprang. Men jag är fast besluten att komma i form. Dock lägger jag löpningen på hyllan ett tag framöver. Om mindre än tre veckor flyttar vi och där i närheten har jag köpt ett gymkort som kommer bli mitt andra hem. Givetvis har jag ju också mina dagliga promenader med lillkillen (vovven) och med honom kan jag säkert komma ut i löpspåret under hösten.
 
Men för att vända något negativt (som var allt jag kunde känna igår) så skall jag försöka se positivt på det mesta framöver: 
 
- Jag har trots allt sprungit tre halvmaror (21km) i mitt liv. Det är inte alla som har gjort det.
- Jag har hittat fokus på vad som är viktigt i livet.
- Jag kommer att ta till vara på varenda sekund som livet har att erbjuda.
 
Sådär var det. Det är söndag och det är nya tag. Jag skall bara låta träningsvärken läka ut samt såret efter pulsmätaren - sen blir det hemmastyrketräning igen.....tills dess att vi flyttar!
 
 
"The Buppa Brand"-tröjan var grym by the way - inga sömmar på sidorna och inget skavsår under armarna. Heja den tröjan!
 
 
Mitt mycket vackra skavsår!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

7/8 2014 Mer än halva året har gått...

När 2014 startade lovade jag mig själv att anamma alla mina kunskaper om kost och hälsa. Jag måste ta en sak i taget och köra all in när det gäller det jag kommit överens om med mig själv. Men 2014 blev inte riktigt som planerat. Vårt husletande fortsatte och när vi inte hittade något hus eller förlorade budgivning efter budgivning gav jag liksom upp lite grann om livet. Livet stannade upp och för mig handlade det enbart att ta mig igenom en dag i taget. Jag har inte varit deprimerad men jag har mått uselt, inte haft tillgång till gym och varit låst i en liten håla där jag inte känner någon alls. 

Men nu har vi funnit ett hus och vi flyttar inom kort. Gnistan är tillbaka och det är dags för mig att anamma mina kunskaper åter igen. 

Mitt första mål det här året var att äta mindre snabbmat, mer grönsaker och helt enkelt hälsosammare mat - all in. Detta har jag lyckats med finfint! 

MEN jag har inte haft några krav på att sluta äta godis, chips, kakor och dylikt. Precis som jag har skrivit tidigare fyller dessa livsmedel en tröstande funktion och ja, det är precis vad de har varit för mig. Men nu gör jag slut....med tröstande livsmedel. Jag vill bli och leva hälsosamt rakt igenom och det hela startade idag. Nu är det så att det inte gäller i 30 dagar eller 1 år....nu är det för livet! Jag väljer livet och jag vill ge min kropp, varenda liten cell, allt den behöver för att må bra på alla håll och kanter! Idag var dag 1 och ja, jag hade kunnat äta godis säkert 5 gånger idag men det har jag ej gjort. Jag har gjort en plan och sökt efter alternativ till godis etc och jag är faktiskt rätt så övertygad att om jag bara tar mig igenom de första 60 dagarna så blir det inte ens ett problem sen. Men de första 60 dagarna är tuffa som jag vet inte vad. Det är ju ett beroende, ett sockerberoende. Men nu vill jag leva såhär och då tänker jag också göra det! Klapp på axeln! 

Lite matinspo från året: 










16/6 2014 Fettprogram som väcker tankar...

Jag brukar aldrig titta på nyheterna, morgonprogram eller något annat heller för den delen när det kommer till TV. Men nu är jag och hälsar på hos pappa och han är precis tvärtom. Så av den anledningen kikade jag på Malou i morse och hon hade en läkare där som pratade om fett och fett runt organen samt i organen. Fatta inuti organen!!! De skar i en lever med fett i, löst fett som lätt kunde vandra ut i blodet och äckla sig. USCH på det. Nu är jag livrädd och vill göra en magnetundersökning för att kolla min organ. Så det skall minsann undersökas. Såklart ökar sådant fett risken för både hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes men inte bara sjukdomar, man kan ju dö! Ja, jag är bara 33 år gammal men vad sjutton. Folk yngre eller lite äldre än mig dör ju på lopp och ni kan tro att det var läskigt på Göteborgsvarvet där folk låg och spydde vid vägkanten av överansträngning. Det kunde ha varit jag! Jag pressar mig utöver min förmåga så tänk om jag har fett i organen och dör platt fall när jag pressar mig. O b e h a g l i g t! 

Well, nu åt jag iaf en riktigt bra frukost samtidigt som jag såg programmet så det kändes ju lite bättre! 




12/6 2014 Vart har min energi tagit vägen?

Åååå jag är så seg för tillfället. Vill knappt gå upp på morgonen längre. Men jag masar ju mig upp iaf såklart. Det blir strax efter sex. Vaknar oftast av att jag är hungrig. Men idag är jag megaseg, vårtrött deluxe får jag väl kalla det. Å inte nog med att jag är seg när det kommer till att gå upp på morgonen, jag känner inte för att springa heller. Eller jag känner för det men har liksom tappat motivationen till att ge mig iväg. Segast på jordklotet!! 

Vidare ska jag även beställa lite kläder. Blir jag färdig till att göra det? Nejmenvisst inte då! 

Jag tror att jag behöver en nystart med ett gymkort, ett hus och en ny miljö. Detta är inte hållbart. Jag är inte denna segomönniska! 

Well well, idag blir det segt och slött och ja, orkarintegöranåt! 

Jag, häromdagen, betydligt piggare...




10/6 2014 Löprunda och svalkande återhämtning...

Det blev en löprunda idag. Jag var mycket tveksam i morse när jag vaknade men efter promenaden med Lloyd var det bara att ge sig iväg. 3km (jag försöker få ner tiden, träna på att springa snabbare men under en kort sträcka) å tiden blev exakt 17.59 för 3km. Förra målet jag hade var att komma ner under 18min eftersom jag alltid velat kunna springa i ett 6km-tempo. Jag kommer aldrig bli en snabb löpare men jag kanske kan bli mitt snabbaste! Mitt nya mål är 17.30min för 3km. Men vi får väl se om jag kan pressa mig till det. För övrigt är ju målet att kunna springa halvmaror utan att dö haha. Det är fan rätt jobbigt att springa 21km å ibland tänker jag att man är lite dum i huvudet som gör det. Men en del av en älskar att göra det. 

Nästa halvmara blir i augusti (sprang ju gbg-varvet i slutet på maj, får skriva om det i något inlägg)! Prinsens minne är det då och förhoppningsvis kan jag slå förra tiden som jag hade för det loppet för två år sedan. Men det är ett tag kvar så nu gäller bara att hålla i löpningen, försöka ha ett snitt på minst 15km sammanlagt per vecka eller mer och äta bra mat som ger mig massor av energi att använda samt att sova massor. 

Veckorna efter gbg-varvet har sett ut såhär: 

1. 6km 
2. 19km
3. 17km 
4. Det är denna veckan och jag har bara sprungit 3km såhär långt 

Nu återhämtningsdryck: vatten, jordgubbar, lite eco saft och spirulina! 


Å så en dusch såklart :-) 


9/6 2014 Att kombinera ett aktivt liv med stillasittande författande...

Under våren har jag, som jag berättat tidigare, gått en skrivarkurs på distans mot ett av Sveriges högskolor. Det är perfekt att läsa på distans då man kan planera sin tid helt själv och är inte beroende av föreläsningar på plats. Förstå mig rätt nu, föreläsningar på plats har sin charm men jag har gjort det när jag läste till lärare och kom rätt så snabbt fram till att stillasittande föreläsningar på tre timmar inte riktigt var min grej.
 
Kursen har givit mig oerhört mycket - allt ifrån struktur och övningar till saker man inte bör glömma bort när man skriver. I loved it!
 
Hur som helst så är kursen nu slut och det är dags för mig att återuppta mitt eget skrivande. När jag började läsa kursen insåg jag att jag inte kunde läsa den och skriva eget samtidigt. För någon annan hade det säkert funkat galant men jag fick bestämma mig för antingen eller och jag insåg att jag behövde kursen för att få en knuff i rätt riktning. Jag behövde knep att ta till när hjärnan lägger av. Det händer inte ofta men det händer och frustrationen som då uppstår kan förstöra enormt mycket. Nu har jag knep att ta till.
 
Men det jag skulle komma fram till var att jag, som jag skrev ovan, är ingen stillasittande person. Jag får på fullt allvar panik över att sitta stilla vilket på ett sätt är positivt då jag jobbar som en galning när jag väl sitter ner eftersom jag vill kunna vara i rörelse så snabbt som möjligt igen. Jag är sjukt effektiv på det sättet. Men nu har jag försökt att strukturera upp dagarna deluxe-mycket. Jag måste göra det för att må bra. Det gör jag kvällen innan för att det skall bli så bra som möjligt. Såklart kan alltid saker och ting hända som förändrar ens struktur men förhoppningsvis sker det mer sällan än ofta. Idag ser min dag ut såhär:
 
06.10- jag går upp och startar DEL 1 av dagen
Frukost (Då har Lloyd fått mat 04.00 och 05.00)
Morgonrutiner
Vika gårdagens tvätt
Ut på långpromenad med Lloyd
Styrkeövningar, minipass mage
Mellis - melon och vatten
Slänga in tvätt
Skriva/läsa/blogga - allt som har med skrivande och läsande att göra (research etc) MITT STILLASITTANDE
 
DEL 2
Lunch - knäcke med avocado, ägg och grönsaker
Promenad och lydnadsträning med Lloyd
Hänga tvätt
Plocka undan/städa/sortera - aktivt
Promenera med Lloyd
Laga mat
Äta
 
Därefter avslutas min planerade dag och jag gör vad jag känner för då. Tanken är att del 1 skall vara min inkomstbringande del (mitt kortvikariat är slut, skolor stänger för sommaren så det blir efter sommaren) och del 2 delas in i tre delar (Lloyd, träning och skrivande). Del 1 är den period då jag skriver nu då jag ju såklart hoppas på att kunna leva på mitt skrivande i framtiden. Men jag är resonlig och vet att det kan ta tid och för den delen aldrig bli så och därför kommer jag försöka ha ett arbete som ger en fast inkomst. Men jag måste försöka, det bara måste jag. Jag har låtit bli att göra så mycket som jag älskar bara för att jag varit rädd (det är inte inte lönt för det finns inga sådana arbeten har varit min ursäkt) men nu är det slut med det!
 
Planen är alltså att få en halv dag med arbete och en halv dag där jag kan skriva, träna eget och träna med LLoyd. Jag vill ha minst ett par timmars aktivt liv per dag. Jag kan inte sitta stilla mer. Men jag älskar att skriva och därför måste jag planera, för att klara av att sitta stilla.
 
Å den här killen vill man ju skall bli ordentligt uppfostrad och det krävs tid för att det skall bli så. (Valpbild, han är snart 15 månader nu)
 
 
 
 
 
 
 

24/4 2014 Full fart framåt...

Jaha då var det bara två veckors träning kvar till Göteborgsvarvet. Panik? Jamenvisst. Vad skall man ens ha på sig? Vilka skor skall jag springa i? Kommer det vara kallt eller varmt? Om det är varmt - kommer jag klara värmen? Hua vad många oklarheter...nerverna börjar krypa fram...det är ju trots allt bara andra gången jag springer en halvmara. Men det måste ju gå, det bara måste gå....ju?
 
Igår kom iaf ett paket lastat med löparbrallor från UnderArmour och ett par (hör och häpna) löparsolglasögon som är så osmickrande så man kan dö lite grann. Men jag ser hellre än ser snygg ut. Do I ever look good when I run liksom? haha!!
 
Men brallorna är iaf toppen, tror jag. Det är warmgear vilket innebär att man inte blir så varm - brallorna håller dig sval helt enkelt. Jag har ett par Coldgear som har motsatt funktion och de funkar superbra när det är lite svalare ute. Men nu när värmen är här bör man också ha ett par svalare brallor. UnderArmour har de allra bästa löparbrallorna enligt mig. De sitter bra och glider ingenstans. Det är även kompression som skall förhindra eventuella små bristningar i blodkärl samt hålla allt på plats eller förhindra för mycket vibration (förstås det vad jag menar?)
 
Jag har även köpt nya löparskor från Saucony, får visa dem i ett annat inlägg. De har mindre drop än vad jag är van vid men de funkade att springa i igår. Idag har jag vilodag (vilket innebär promenader med pluppen men ingen löpning).
 
Här är iaf byxorna:
 
De är ganska höga i midjan vilket jag gillar...
 
 
Märket ser ut såhär:
 
 

Ja, bilderna är urusla men det blir så när man inte har sin riktiga spegel...
 
Nu blir det pluggande för mig resten av dagen, wish me luck!
 

22/4 2014 Tänka sig att odla ECO...

För lite mindre än en vecka sedan satte jag fröer till gurkor, rädisor, tomater, chili och annat gott. Jag hade som alltid, inga högre förhoppningar om vad som upp skulle komma. Men igår när vi kom "hem" så hade gurkor och rädisor grott och vuxit som bara den i den lilla pytteodlingslådan. Omplantering krävdes så det blev Plantagen efter en radhusvisning (som var en besvikelse)! Nu hoppas vi att det inte bara blir blad utan även härliga gurkor och rädisor! 




Rädisorna swr lite ledsna ut men de tar nog sig. Givetvis är allt odlat i krav/ecojord och inga extra medel är tillsatta. Drömmen är ju att kunna ha större odlingar i framtiden! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0