anliso.blogg.se

Det känns som att det är det jag gör just nu - läka, plugga och rehaba min fot. Jag vet att rehaba inte är ett ord men jag använder det i alla fall.

 

Jag har nu påbörjat min första kurs som är "Psykologi 1" och den verkar intressant. Det har väl alltid varit ett intresseområde för min del känner jag. Kursen går helt på distans förutom tentorna som man får skriva på sitt lokala universitet eller studerandecentrum. Jag skall nog skriva på Linnéuniversitetet. Igår hade jag min första föreläsning online - stackars föreläsaren som får stå i ett rum helt ensam och babbla för sig själv medan det hela spelas in. Dock är det bra eftersom man kan ställa frågor till honom. I morgon skall jag registrera mig på nästa kurs som är "Kost vid träning" - den ser jag mer fram emot och jag har redan börjat läsa kurslitteraturen - very spännande om jag säger så.

 

Min stukade fot är väl något mindre stukad nu - men fotledskydd, strumpa och ordentlig träningssko kan jag nu gå ungefär 5,5 km - löpningen ser jag inte på kartan just nu, inte heller Zumba - vilket är så trist och jag håller på att bli galen av att max kunna få upp pulsen till 115 när jag är van vid att pressa upp den till över 180. Men den som väntar på något gott är väl det man brukar säga. Jag har även styrketränat lite smått här hemma men det är långt ifrån det som jag är van vid. Det känns ungefär som att musklerna är på väg att förtvina sakta men säkert - inte för huvudtaget någon skön känsla kan jag säga.

 

Om femton minuter skall jag sticka iväg och jobba under 3,5 timme - yej - pengar till min snordyra telefonräkning. Det är ett dagsvik på en skola i närheten så jag kan cykla dit - lite rörelse iaf.

 

Ja nej, det är väl dags att börja röra på sig.