anliso.blogg.se

Året 2012 lider mot sitt slut och det är med blandade känslor som jag lämna år 31 och närmar mig år 32.

2012 har varit ett år med blandade känslor. 2012 var året då jag lät någon läsa några sidor i min ofärdiga bok, året då jag redigerade och skrev klart och året då jag lät någon läsa hela verket, varenda sida som jag lyckats få ihop. Det nya året innebär ny redigering och förhoppningsvis en magkänsla som avslöjar att "nu är den som den skall vara, nu är den klar". Kanske vågar jag ta detstora steget och skicka in den?!

2012 var året då jag fotade flera vackra vänner och ville starta eget företag inom foto. Jag fick stöd och pepp av en vän som driver eget företag. Men så blev jag ivrig och började berätta om mina planer för andra och plötsligt falnade drömmen allteftersom folk blev nyfikna. Det kändes plötsligt som att jag skulle starta eget för någon annan. Drömmen blev till något annat, men det håller jag för mig själv. Det är något jag måste träna på, att göra saker för mig själv.

2012 var året då jag tog en paus från livet och åkte till Norge för att arbeta på ett hotell. Jag träffade flera fantastiska människor men insåg att det inte var livet jag ville leva. Men ibland måste man göra för att få veta.

2012 var året då jag fick upp intresset för ekologiska produkter, bytte ut halva badrumsskåpet och kylskåpet och insåg att det var en okänd men spännande djungel jag äntrat. Intresset gick över till kostvetenskap och träning och jag bestämde mig för att ge mig fasiken på att träna som aldrig förr. Zumba, SH'Bam och löpning avlöstes av styrketräning. Jag blev starkare än någonsin och i augusti sprand jag 21km i Halmstads löparlopp Prinsens minne. Det var en sjukt befriande känsla och det var något som jag gjorde enbart för mig själv. Fyra dagar efteråt stukar jag foten på ett Zumbapass och hela min värld rasar. 2013 kommer bli ett ännu bättre träningsår, det är året då jag tänker springa ännu längre.

Hösten 2012 läser jag en kurs i Kost för träning och går helt ner i studierna. Intresset för livsmedelskemi blir enormt och jag vill hela tiden veta mer men tycker tyvärr att uppgifterna är lite tråkiga. Tentorna är intressanta och utmanande och det är genom dem som jag lär mig. 2013 blir året då jag vill vara med och förbättra folkhälsan och sprids mina kunskaper. Tre vänner har ställt upp som provdockor och det skall bli otroligt att hjälpa, stötta och få sprida mina kunskaper under 2013.

Året 2012 är också året då jag inser hur mycket jag älskar att sprida kunskaper genom att arbeta som lärare, stötta tonåringar och bara finnas för de som behöver mig. Det är också året då jag vågar mig på stt arbeta med yngre barn och inser att jag faktiskt är duktig på det. Jag inser att jag är den där läraren som är sträng och har regler men trots den hårda ytan har ett stort hjärta och visar detta.

2012 är året då jag volontärarbetar på Ronald Mcdonald Hus i Lund och inser att det lilla man kan göra gör skillnad.

2012 är året då jag åker till NY och spenderar en hel vecka i den fantastiska staden.

2012 är året då jag tappar bort mig själv i Theorins deckare och får två nya ideér till egna böcker.

Den 30/12 2012 är datumet då jag inser att inget jag gjort är förgäves, allt kommer komma till användning och det jag gör för mig själv...är för mig själv och ingen annan! Det är datumet då jag inser att hag haft ett fullspäckat år och har ett nytt framför mig!

När man är ledig såhär länge som en annan varit nu, trillar man lätt ur sina rutiner. Man sover länge, ligger och läser eller ser på serier. Det enda ansträngande man gör är en och snnan löptur. Men löpturerna är inget vidare just nu eftersom det är alldeles för halt. Istället för att få en kick springer man omkring och spänner sig. Jag ser fram emot halkfria gator och skogsvägar må jag då säga.

Alltså jag måste ju säga att stolar är något av det mest tråkiga att inhandla. Men så såg jag den här i en konstbutik. Hur snygg är inte den? 4000 pix! Handmålad.

Jag har haft en jobbig höst med föertalet förkylningar, lunginflammation och halsont. Så fort jag har tränat har immunförsvaret pajat fullständigt. Men så köpte jag brustabletter med C-vitamin, zink och fläderbärsextrakt och vips - två veckor utan symptom. Jag har till och med kunnat träna, hur lycklig??

Ja, nog har det varit komplicerat att ta sig igenom livsmedelskemi med sllt vad det innebar men nu är jag klar och har gott om kunskaper att dela med mig av. Det känns fantastiskt att nu ha så mycket kunskaper om hur kroppen faktiskt fungerar både kemiskt men också vad som är viktigt att tänka på rent mentalt. Det viktigaste som jag tar med mig är att man faktiskt bör äta, utan mat fungerar vi inte. Visste du att bara hjärnan behöver 120g kolhydrater per dag för att orka!! Visste du dessutom att ett uträknat bmi inte alls behöver stämma för dig, det finns så mkt mer man måste räkna in för att faktiskt få en mer exakt siffra för vad du bör få i dig. Visste du dessutom att man i rätt många fall bör äta mer än vad man tror och att man måste tänka på när man äter vad. Ja, jag hoppas att jag blir mer aktiv här på bloggen framöver och kan dela med mig av alla mina nyvunna kunskaper!