25/9 2014 När en podcast faktiskt får en att inse något...
Jag hoppas verkligen att alla som gillar att träna och som därtill gillar att lyssnapå podcaster, har upptäckt Maratonpodden med Petra Månsson i spetsen. Där intervjuar eller småpratar hon med mer och mindre kända idrottsprofiler. Podden är avslappnad och handlar om allt från uppväxt till hur man klarar av att springa ett ultramaraton. Än så länge har jag hunnit lyssna på fem eller sex avsnitt och kan inte annat än säga än att jag älskar den.
Ladda ner den här podden om du söker en bra pod!
Men som med allt så fastnar man såklart för vissa profiler och de jag har fastnat för är Emelie Forsberg och Markus Torgeby.
Emelie Forsberg är tydligen en större idrottsprofil utomlands än i Sverige vilket egentligen är galet konstigt då hon är otroligt duktig. Jag har brukat läsa hennes krönika i RW och väl egentligen tyckt att hon till en början framfört sig själv som något slags offer (att hon inte klarar något) för att sedan vinna allt hon tar sig för. Men efter att ha lyssnat på podden förstår jag ju verkligen hur underbar denna människa. Hon är så otroligt positiv men har såklart sina svackor då hon vill ge upp för att sedan finna självförtroendet åter och bara köra järnet. Hon är som alla oss andra men lite gladare och lite bättre. Wow, vilken tjej. Hon är ju grym och så positiv till allt!!
Sedan har vi Markus Torgeby som har haft ett otroligt tufft liv som tonåring med en tränare som har psykat honom till att tappa tron på sig själv och enbart fokusera på prestation och att jaga snabba tider. Hans mamma fick MS när Markus var otroligt ung och ja, blev väldigt sjuk väldigt snabbt. Idag lever han mitt drömliv: tränar, skriver och tar hand om sina barn samt föreläser ett par gånger per månad.
Podden med honom fick mig verkligen att fundera över pengas värde och hur stor plats många människor, inklusive jag, låter pengar tar i ens liv. Det finns så mycket mer som är viktigare och jag har verkligen insett att jag inte tänker slänga bort mitt liv på att tjäna pengar som jag kan köpa saker för, obetydliga saker. Ja, det finns en charm i att köpa och äga saker men hur långt är man villig att gå egentligen. Jag har egentligen allt jag behöver för att leva ett gott liv, förutom att jag lägger för lite tid på det jag verkligen vill göra: skriva, träna och fotografera! Jag vill inte slösa fler dagar på det jag BÖR göra och ångra det jag aldrig gjorde. Nej! Det är inte jag. Å måste man leva en viss sorts liv, måste jag leva det liv som alla andra lever? Nej, jag måste inte det!
Så från och med nu kommer förändringar ske, jag kommer leva det liv som min hjärna och min kropp mår bra av och som kin omgivning kommer att må bra av. Idag. I morgon. Resten av mitt liv.
Ladda ner den här podden om du söker en bra pod!
30/8 2014 About to become...
Då är det snart ny månad och det är bara några få dagar kvar tills dess att vi äntligen blir husägare. Hur underbart det känns går inte ens att beskriva! Ett jobb har jag också lyckats införskaffa mig och en hunddagisplats till vår älskade lilla kille. Jag kommer jobba 80% och kommer hämta skrutten direkt efter jobbet så att det inte blir så långa dagar för honom. Men personalen på dagiset verkar helt underbara så Lloyd kommer stortrivas, det är jag övertygad om.
Gmmal shoppingbild med min underbara mor <3
Allt börjar fall på plats och med tanke på att jag kommer arbeta 80% så kommer jag ha tid till att skriva massor, umgås med pluppen och även träna. Yej på att livets alla bitar håller på att falla på plats. Det är nästan så att man är rädd för att livet känns för bra. Det känns även skönt att jag kommer kunna skänka mer pengar till cancerforskning samt hjälpa till med en slant eller matkassetill någon som kan komma att behöva det. Hur underbart? Att kunna dela med sig är banne mig en gåva!!
Idag ska vi iväg till en gårdsbutik för att handla godis till pluppen samt lite middag. Maten denna veckan har varit dålig utöver det vanliga och det är inte likt oss men det har varit fullt upp med allt som skulle ordnas inför flytten. Så ikväll blir det bra mat deluxe - kött, avocado och något mer gott i grönsaksväg. Nomnom!! Men vi har inte ätit godis/snacks eller bakelser på....typ 23 dagar!! Känns underbart och suget är faktiskt heeeeelt borta nu!!
Well, nu måste kag proppa i mig mitt te och göra i ordning mig!! Lite shopping blir det efter gårdsbutiken. Jag behöver en kofta. Har skjutit på det i två år sedan jag krympte min finaste kofta i tvätten till barnstorlek. Klädsorg på den!
Gmmal shoppingbild med min underbara mor <3
13/6 2014 Sömnbrist havsbrus med blåst...
Vår lilla härliga Lloydus Pilatus tyckte att det var en SUPERbra idé att vakna klockan 02.39 och sen inte sova något mer! På allvar, jag är så trött så jag vill dö. Försökte somna om på morgonen vid sexsjutiden men så fort jag var på väg att somna så hörde jag små tassar över golvet och vips hade jag en nos i ansiktet och små bedjande ögon som ville att jag skulle gå upp. Inte för att han var kissig eller bajsig, nope bara för att. Men vi älskar denna lilla krabat och ja, det är ju bara så det är så vi gick upp och ut. Skulle han gå på promenad? Nejvisst. "Jag ska bara ligga på gräsmattan en stund matte". Men visst, you do that, do not mind me!!!
Sedan blev det promenad iaf, i 45min och nu sover han. Men jag tänkte på det när jag gick där, att han lunkar på och insuper alla dofter som finns runtomkring. Promenaden går inte i något raskt tempo så jag bestämde mig för att insupa omgivningen också. Jag lyssnade på havets vågor som slog och studsade mot klipporna, såg små kaninungar ligga och mysa i gräset. Jag kände doften av nyponrosor, kände vinden leka i håret, skoskavet svida mellan tårna och bröt sönder mitt diadem. Jupps, insupning var det men diademet gick faktiskt sönder och blåsan gör faktiskt ont. Det var iaf en underbar promenad och till slut slappnade jag av och fick ro inombords. Det går ju faktiskt att ta en tupplur efter lunch...eller nu. Lloyd sover faktiskt nu!
12/3 2014 En bok för alla...
Det är sällan jag anser att en bok är skriven för alla. Men boken "Drunkna inte i dina känslor" är en bok som alla människor borde läsa. Varför? 20 procent av befolkningen tros vara StarkSköra. Det är inte en diagnos utan ett personlighetsdrag. Vissa tros födas med det och andra kan ha upplevt saker i sin barndom och utvecklat dessa personlighetsdrag. Jag tror att många människors reaktion är "Men detta är ju jag" medan det hos andra går upp ett ljus varför grannen, kollegan, mannen, sonen, dottern eller någon annan i ens närhet beter sig just StarkSkört! Läs boken!
6/3 2014 Tjock i bollen men livet flyter på...
Det är väl konstigt att man får en förkylning som sätter sig på luftrören (hosta) och så vandrar den runt i några dagar mellan öron, näsa och nu har den hamnat i halsen. Så nu har jag tjockt huvud, täppt näsa, ont i halsen och hosta. Lite lock i öronen är grädden på moset. Men fasiken, jag hade kunnat vara dödssjuk och det är jag inte. Jag försöker verkligen tänka "Det går över" för det gör det ju.
Idag måste jag verkligen avsluta mina skrivuppgifter. Jag har kommit en god bit på vägen och jag lär mig jättemycket men vissa uppgifter sitter jag och stirrar på under flera dagar och bara tänker "Eh va?"! Sen släpper det oftast och det är ju det där med att sätta sig ner och bara skriva som är det svåraste. Men nu sitter jag här och har skrivit lite på morgonkvisten tillsammans med vatten och Celsius - I need to stay awake! I vanliga fall dricker jag bara Celsius när jag tränar men när det känns som att någon har tryckt in bomull i pannan och näsan så får man ta till andra verktyg!
Plupp-promenad strax - han måste ju ut oavsett om jag är frisk eller sjuk och jag måste säga att det är underbart. Det är det här livet jag vill leva - ut med Pluppen och bara ha kul med träning och valpfasoner. Han är helt underbar och jag är så oerhört tacksam att han finns i vårt liv. Mattes lilla älskling!
Därefter måste jag iväg till affären (1km) och handla samt hämta ut ett paket med lite böcker. Beställde lite roligt på Adlibris på rean samt inte på rean - allt man vill ha är ju sällan på rean.
Sedan blir det skrivande igen. Jag kan inte träna nu när jag är sjuk, vågar inte chansa så det är bara att invända friskare dagar. Jag hoppas kunna ge mig ut på söndag så har det iaf blivit ett träningspass den här veckan. Jag rör ju ändå på mig i form av promenader med Pluppen så det blir ju inte bara stillasittande.
Sedan blir det skrivande igen. Jag kan inte träna nu när jag är sjuk, vågar inte chansa så det är bara att invända friskare dagar. Jag hoppas kunna ge mig ut på söndag så har det iaf blivit ett träningspass den här veckan. Jag rör ju ändå på mig i form av promenader med Pluppen så det blir ju inte bara stillasittande.
Jag vill även hinna med och lägga in Photoshop på datorn, köpte ju det i december och har fortfarande inte lagt in det. Blir så trött på mig själv när jag äntligen fick tag på programmet för en billigare peng än normalt. Hoppas kunna tjoffa ihop en bättre design till bloggen också. I like change (okej, där ljög jag lite) men jag gillar och pillra med sådana saker och ja....orka vara jag just nu i mitt snurriga pall!
Brun - förbannat blond (?) och fräknig - det är ju throwbackthursday!
6/11 2013 Boken som...
Jag fick boken "Vårlik" förra julen (skäms på mig som inte läst ut den än - I know) och den verkar otroligt spännande men jag lyckas inte ta mig igenom den. Nu har jag läst lite över 100 sidor och den är ju hur spännande som helst men jag får inte till att läsa klart den. Å nej, jag har inte läst de tidigare böckerna. Jag visste inte ens att det fanns fler böcker. Men nu vet jag det. Lite roligt är det att den utspelar sig i Linköping. Jag har ju bott där och känner igen miljöerna - det gillar jag skarpt. Men jag måste ju säga att författaren Theorin som har skrivit deckarna som utspelar sig på Öland får mig att tro att jag varit på Öland - han är så otroligt bra på att beskriva miljöer utan att få det att bli jobbigt att läsa. Inget snack om saken - Theorin är favoriten. Men, jag får la försöka fortsätta läsa "Vårlik" nu och ge Kallentoft en chans!
Älskar omslaget!
12/8 2013 Mål för det som är kvar...
I lördags köpte jag en limegrön skrivbok, då visste jag inte riktigt vad jag skulle ha den till men igår kom jag på att jag skulle skriva in mina mål som jag har för resten av 2013. Jag hade redan innan satt ett mål som jag vill nå senast den 26:e november men jag tänkte att det kan nog vara bra att skriva ner alla mål jag faktiskt har. Det som var viktigt för mig var att dem var personliga - det JAG vill uppnå. Sammanlagt fick jag ihop 29 mål. Det låter ju säkert helt omöjligt att uppnå men jag är faktiskt övertygad om att jag har kapacitet och vilja att kunna nå dem så därför spelar det ingen roll vad någon annan anser om detta.
Målen handlar om allt möjligt och vissa är såklart större eller bredare än andra men som sagt - alla mål är personliga. Jag har märkt att när jag strukturerar upp saker (vilket jag gör med allt haha) så är det lättare för mig att komma framåt med saker jag vill uppnå eller bara skall göra. Det blir så himla mycket i hjärnan om jag inte skriver ner allt. Jag blir helt enkelt mindre stressad.
Well, samtidigt som jag inhandlade den gröna skrivboken som också kommer innehålla andra tankar som jag har - så köpte jag ett kollegieblock. Däri skall jag strukturera upp mina två böcker som jag skriver på. Alla idéer skall ner på papper så att jag inte glömmer bort allt bra jag kommer på. Nä, det skall bli mer struktur i min tillvaro - massa mer struktur. Feels good kan jag säga - feels good!
5/10 2012 Skumtimmen!
Jag brukar inte läsa deckare vanligtvis men den här författaren Johan Theorin skriver på ett sådant vis att det inte går att sluta läsa. Jag har även läst Sankta Psycho av samma författare och den var minst lika spännande!
