anliso.blogg.se

Efter att jag hade läst en kurs i kost för träning bestämde jag mig för att försöka göra en livsstilsförändring. En sådan förändring är inget som är lätt, det är något som tar tid och envishet. Men jag tycker om när saker är lite svårt, när jag utmanas är det precis som att jag inte ger mig oavsett hur många bakslag jag än utsätts för.

 

En livsstilsförändring när det kommer till kosten är väldigt svårt med tanke på att maten är en del av oss, en del av våra vanor. Jag läste faktiskt om vanor i senaste numret av Iform nr 12 2013 (härligt att jag höll på att trilla av stolen precis när jag sträckte mig efter tidningen haha). Artikeln handlar egentligen om alla typer av vanor såsom hur länge man surfar på datorn eller vilken väg man springer sin löptur men i detta inlägg kopplar jag ihop artikeln med just kost.

 

I artikeln står att det första man måste göra för att bryta en vana är att inse att våra dagar består till största del av vanor och det är ju faktiskt så att vi alla är olika känsliga för förändringar. Har man haft en vana under många år så har den lagrats som tankemönster i hjärnan. Tilläggas skall att man såklart måste skilja på bra och dåliga vanor - vissa av våra vanor är ju faktiskt bra för oss.

 

Hur som helst så är nervkopplingarna i vår hjärna tydligen för starka för att man bara skall kunna bryta en långt inlagrad vana bara över en natt. Men det finns forskning som visar på att hjärnan kan skapa nya vanor genom att man utsätter sig för nya utmaningar under en period. Det nya i hjärnan gör spår i hjärnan och så automatiserar och skapar vi nya vanor.

 

Vidare är det också så att vanor ofta kopplas ihop med känslor. Vissa vanor har ett käslomässigt band och är ett sätt att hantera en känsla som vi kanske inte mäktar med. Det kan vara att man äter en chokladbit när man blir ledsen eller dylikt. Här är det tydligen viktigt att vakna upp och inse att det är just den känslan som gör att man faktiskt äter chokladbiten. En annan sak kan vara att man är online på datorn för att slippa känna ensamhet - så alla dåliga vanor har ju som sagt inte med kost att göra.

 

Men hur skall man då kunna bryta en dålig vana? Artikeln ger som förslag att istället för att köpa en påse godis när du känner dig trött på eftermiddagen, kan gå iväg och prata med en kollega. Har du redan ätit godiset innan du går iväg till kollegan så upplever du att det är godiset som gör dig glad och pigg medan det faktiskt är din kollega som gjort jobbet. Om man arbetar hemifrån och inte har några kollegor kan man göra något som man tycker om istället för att gå till kakburken. Jag tror att det är viktigt att byta ut "kostvanor" mot något helt annat om man verkligen inte är hungrig eftersom jag tror att det är lättare att bryta mönstret då. Men det kan mycket möjligt vara jag som är den endaste som resonerar så.

 

Jag har haft enormt dåliga vanor som jag har skapat under de senare åren under mitt liv. De flesta har med kost och trötthet att göra. Dåliga kostvanor har bestått av att äta snabbmat, godis och kakor. Ibland har jag försökt bryta en dålig "kakvana" men det har ofta slutat med att jag bakar något gott istället - alltså byter jag vanan till en ännu sämre vana eftersom jag garanterat äter av det jag har bakat. Förstå mig rätt nu, jag tycker att det är okej att äta bakverk men för mig fungerar det inte att ha det som vana. Men mina vanor som jag har försökt att bryta har varit följande:

 

Istället för att köpa hem godis och kakor samt andra onyttigheter som innehåller tillsatser av olika slag har jag försökt att se till att jag bakar nyttigare alternativ där jag har koll på vad som finns i. Det låter såklart som att jag säger emot mig själv i det jag tidigare skrev men om sanningen skall fram så är det inte alltid jag har alla ingredienser hemma och då blir det inget bak och så på den vägen har jag glömt bort att jag var sugen på godis och kakor. Ofta försöker jag dessutom baka nyttigare förbränningsmuffins som är perfekta att ha som mellanmål - speciellt när jag tränar.

 

Istället för att köpa snabbmat som innehåller massa transfetter, kolesterol och andra äckliga tillsatser har jag försökt att köpa en burk keso med banan eller det allra godaste jag vet - räkor. Om jag nu absolut måste äta snabbmat så brukar jag försöka övertala sambon att vi delar på en rätt (han går alltid med på detta). Köper jag en hel pizza till mig själv så trycker jag hela pizzan (brukade göra detta - inte nu längre).

 

Istället för att säga "jag är för trött för att träna" så väljer jag att gå en promenad eller göra något träningsaktigt. I det stora hela älskar jag att träna men är för slö för att ta mig till gymmet. Det är den där vägen till gymmet som är så grymt tråkig. När jag väl är där så¨är det full fart på mig hela tiden. Jag är verkligen ingen som kan stå och snacka med folk på gymmet - är jag där så är jag där för att träna. Nu när jag har lilla LLoyd på dagarna så blir det promenader med honom då samt hemmagymträning när han ligger och sover.

 

Istället för att tänka "ja men nu har jag tränat hårt, då kan jag unna mig lite extra sötsaker" så har jag verkligen försökt att tänka om. Jag vill ju, efter ett träningspass, ge min kropp den näring som den behöver i form av bra proteiner, kolhydrater och fetter. Därför har jag alltid med mig en proteindrink till gymmet samt en banan beroende på vad jag har tränat.

 

Istället för att tänka "ja men idag struntar jag i middag och äter chips och godis istället" så äter jag ordentligt med bra mat och blir därmed inte sugen på onyttigheter. Det här har varit min svåraste vana att bryta eftersom när jag har bott ensam och inte känt för att laga mat till mig själv så har jag ätit så. En superdålig vana som jag faktiskt inte fören på senare år börjat fundera över att jag faktiskt har.

 

Istället för att äta lite under hela dagen för att unna mig på kvällen så äter jag ordentligt hela dagen när förbränningen är som högst och så blir jag helt enkelt inte sugen på att glufsa i mig onyttigheter på kvällen.

 

Istället för att tänka "nu skall jag tappa si och så många kilo på 1 månad" så sätter jag upp mer långsiktiga mål som är resonliga. Jag skulle förmodligen kunna träna ihjäl mig när det kommer till det här vilket leder till att jag skadar mig. Det är en sjukt svår vana att bryta. Jag är inte den som tänker så mycket på kilon egentligen men när jag sätter sådana här mål blir jag koko. Jag satte ett sådant i våras och ja, det gick ju som det gick. Nu har jag satt ett resonligt sådant mål (som jag håller för mig själv eftersom det är mitt personliga mål och alla har vi olika förutsättningar).

 

Istället för att tro att jag skall bli en superlöpare på en månad har jag nu ett helt år på mig att träna mig till en medellöpare istället. Det är så sjukt lättande kan jag säga och jag har aldrig känt mig så lugn och peppad på att träna som jag gör just nu. Det känns så otroligt bra. Inte en endaste gång har det känts motigt att ge sig ut och har jag ont i ett knä eller om jag får ont i ett knä när jag springer så övergår jag direkt till promenad. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen istället för att kämpa till varje pris.

 

Istället för att tänka allt eller inget när det gäller i princip allt har jag börjat tänka att det är okej att ta saker och ting i sin egen takt och att alla förändringar jag gör är för min egen skull och inte för någon annan i hela världen. Dem är för att jag skall må bra och för att jag skall orka. Jag vill leva ett långt liv och jag vill ge min kropp och mitt sinne alla förutsättningar för att jag skall få vara frisk under många år framöver.

 

Ja, det var mina hemska vanor som jag har försökt att bryta. Vissa är såklart lättare än andra men det sägs att vanor som har med kost att göra är de svåraste att bryta eftersom de helt enkelt oftast är sammanknutna med en känsla. Jag tror att det är viktigt att lyssna till sig själv och fråga sig själv hur man vill leva sitt liv. Man behöver inte vara supersmal för att man har bra kostvanor utan man får liksom titta på insidan och lyssna till sig själv - är det så här jag vill leva resten av mitt liv?