anliso.blogg.se

Jag begav mig faktiskt ut och sprang idag och det blev hela 6km MEN det var ett riktigt slött tempo. Dock så var ju det självvalt - jag är ju tvungen att sakta ner om jag någonsin skall kunna springa snabbt. Ja, det låter kanske helt galet men så är det. Springer jag snabbare så påverkar jag just nu hela kroppen negativt eftersom knäna inte håller. Så jag valde ett typ 8min/km-tempo - extremt slött. Men det var skönt. Dessutom stannade jag efter varendaste kilometer och stretchade - bålens sidor, framsida lår, vad och lite rumpa. Det är ju lite halvtråkigt att stanna men det kändes faktiskt bättre än jag trodde att det skulle göra.

 

Så valde jag ju att springa i dem där extremt minikorta tightsen - de slutar precis nedanför rumpan och det är lite sådär nervöst att ha så kort. Men var gång någon tittade på mina ben så försökte jag få tanken "gud, nu tittar dem/han/hon på mina tjocka cellisben och undrar hur jag kan springa i så korta tights utan att skämmas" till "dem/han/hon undrar nog varför jag har turkos tejp runt mina knän och varför jag har så höga strumpor när det är så varm ute". Well, jag försöker tänka positivt. Bilen som tutade vill jag inte ens tänka på vad denne tänkte - jag har aldrig förstått vad en person som tutar på en gående/springande vill åstadkomma. Mycket skumt.

 

Ja men oavsett så tänker jag inte låta mina kroppskomplex eller vad andra tycker om mig hindra mig från att ha bekväma och svala kläder på mig när jag springer - nej absolut inte. Något som imponerar och inspirerar mig är människor som försöker förändra sin livssituation och det är ju faktiskt det, i långa loppet, som jag försöker göra!