13/1 2013 Sanningen om fett!
När jag vaknade i morse satte jag mig direkt vid TV:n och kikade på ett program om fett. Det var hur intressant som helst och jag har fått några tankeställare som jag tänkte dela med mig av. Jag är av den åsikten att jag tycker och tänker på ett vis om saker tills dess att jag blivit bevisad motsatsen.
För det första har människokropoen flertalet olika hormoner som styr diverse funktioner i kroppen. Men nu har forskare hittat ytterligare två hormon (jag minns ej namnet på dem) men det ena styr hungern och det andra styr mättnad. En smal kvinna fick genomgå ett test där de tog blodprov på henne två dagar i rad. I samband med första blodprovet fick hon äta frukost, hon fick framställt alltmöjligt och fick välja själv. När hon ätit klart fick hon veta att hon inte fick äta mer fören dagen efter vid samma tid. Givetvis märkte hon skillnad på humör och vad hon ville handla i affären men också vad hon valde att äta till frukost dagen efter. Sedan fick man se resultatet på hennes blodprover vilka visade att hennes hungerhormon höjdes på morgonen, sedan sjönk det efter frukost medan mättnadshormonet höjdes. Då berättade forskaren att hos en överviktig person vare sig höjdes eller sänktes något av hormonen vilka gör så att den överviktiga personen aldrig känner mättnad och känner sig egentligen hela tiden lite småhungrig - som en rubbning. Därför kan personen inte kontrollera sitt ätande. Jag tyckte programmet var lite smått obehagligt med tanke på hur beroende vi faktiskt är av att sllt fungerar som det skall i kroppen.
Vidare var det en kraftigt överviktig kvinna som skulle göra en gastric bypass. Efteråt kände hon knappt någon hunger (magsäcken kopplas från tunntarmen och man skapar en liten magsäck, stor som tummen, istället för hennes som var som två nävar) och hon berättade också att hon mådde illa av sötsaker och äcklades av fet mat som hon upplevde hade en smak som fastade i munnen. Jag satt och vred ansiktet när hon berättade om sina upplevelser. Vilken koppling hjärnan och magsäcken har till varandra. Man förstår ju verkligen hur mkt hjärnan faktiskt styr (den styr ju allt men man tänker inte på det, eller jag gör inte det iaf) och man inser också hur mkt vilja man måste ha för att faktiskt kunna ändra på ett beteende om det ibland alls går. Ja, det är svårt som attan. Men intressant var programmet. De pratade lite om fettgener men forskningen pågår fortfarande när det gäller det. Ja, intressant program som sagt!
