17/1 2013 En tuff vecka!

Ja det är precis exakt det som det har varit, en tuff vecka. Jag var ju ute och sprang i söndags min min kära älskling och det var hur skönt som helst men efter en viss sträcka kändes det hemskt i knäna, speciellt det ena. Men dagen efter kom ändå det värsta - höften hade stelnat till fullständigt och det gjorde så ont. Höftproblemet brukar sällan uppenbara sig när jag är lite lättare eller har mer muskler och mindre fett. Men den här gången var det...den värsta någonsin. Jag har inte kunnat träna på hela veckan och det tär så enormt på mitt psyke när jag är begränsad i min rörlighet. Jag har haft en stretchvecka, vilket säkert har varit bra. Jag promenerar ju var dag fram och tillbaka till jobbet men inte mer än det. Stretchningen har töjt och satt höften på sin rätta plats igen - tro det eller ej - jag knäckte/stretchade den på plats och det small till riktigt högt. Nästan obehagligt. Men ja, stretchvecka är ju inte precis det roligaste. Så igår åt jag dålig lunch och det gick för lång tid innan jag fick mitt mellanmål. Jag kunde inte styra mina tankar knappt, var helt slut i bollen. Så jag gjorde precis det jag inte ska göra, jag åt godis...inte så mkt men ändå. Sedan somnade jag kl. 20.30 och vaknade första gången kl. 04.00 i morse. Först hade jag såååå dåligt samvete men sedan så fick jag liksom acceptera faktumet och bara ta det. Jag fick tänka "i morgon är en annan dag"!! När jsg är strikt med något så är jag extremt strikt och jag måste hitta en balans mellan strikt och inte strikt. Men det är inte så lätt, även om man har kunskaperna. Men med maten går det för övrigt hur bra som helst och det känns fantastiskt. Men ja, man måste låta en livsstilsförändring ta tid och man ksn inte hitta den bästa förändring på tre veckor - man får helt enkelt ha tålamod. Jag har iaf gått från att äta för mkt och onyttigt var dag till att äta lagom mycket och onyttigt någon gång ibland. Någon gång ibland vill jag ska vara max en gång per vecka och jag hoppas att jag en dag kan hålla fast vid det. Men man får ta en dag i taget och jag är fortfarande fast besluten för en förändring - det ska ske - jag vet bara inte hur lång tid det kommer ta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0