anliso.blogg.se

Löprundorna är så pass jobbiga just nu att hjärnan måste göra nästan hela jobbet. Normalt sett brukar kroppen göra det mesta och så när det blir för jobbigt tar hjärnan, eller viljan, över och ror mig iland. Jag har en seg uppförsbacke, en sådan som går lite uppåt men som är så gräsligt lång att den nästintill blir tråkig. Egentligen är den inte såååå lång men det känns så när allt känns tungt. Fasiken, jag tänker inte ha en dådan här tung kropp att springa med - no way! Det ska bli lätt igen och jag är peppad och peppningen måååste hålla i sig! Ja nu är jag fylld av endorfiner - perfekt inför läggdags?! Kanske inte!