anliso.blogg.se

Som en fortsättning på mitt inlägg om mat vill jag förtydliga biten som handlar om mat. Mat eller näring är något som den mänskliga kroppen behöver för att överleva. Kort sagt brukar man säga att en kvinna behöver ungefär 2000kcal per dag. Sedan är det väldigt personligt beroende på rörelse under dagen då man arbetar eller vad man gör samt hur mycket man tränar.

I mitt förra inlägg tog jag upp det om att äta eller inte äta för att döva känslor eller för att ha något att kontrollera inte är alltför bra. Är mat tröstande? Svaret är ja. Är det bra att äta för att döva känslor eller trösta? Min personliga åsikt är nej. Men det betyder inte att man inte kan äta sådant som man tycker är gott eller att man belönar sin kropp med god mat - god mat kan också vara näringsriktig. Jag skulle aldrig kunna leva på mat jag inte tycker om, men det betyder inte heller att jag kan äta obegränsat av den mat jag tycker om och givetvis är det lättare att överäta något som man gillar?! Det är ju bara att föreställa sig att man inte har handlat mat men har lite allt möjligt halvgott i kylen. Man lagar i ordning något men det är inget som man ljudar "mmmm" av. Överäter man av en sådan måltid?? Jag gör det inte, men det är jag, som sagt. Däremot så kan jag mycket väl ta två gånger av en måltid som är riktigt god och det är det jag försöker sluta med - för min kropp behöver inte mer. Det är samma sak med godis och kakor, jag älskar sötsaker och skulle kunna äta godis och kakori tid och otid. Jag skulle ärligt talat kunna leva på det. Men är det hållbart för min kropp och mitt välmående? Inget vidare. Jag äter oftast sötsaker när jag ätit för lite eller när det går för lång tid mellan måltiderna men även när jag har ätit, är skitmätt men "sugen på något" mer. Det är när det händer som det är osunt. Då äter jag för hjärnan, för tristess, för att jag är ledsen eller dylikt och vad slutar det med? Ångest deluxe.

Jag vill inte att folk skall sluta äta, man behöver äta för att överleva, det är bra att äta...så länge som det är för just det..överlevnad och av hälsoskäl.

Ja, det är en djungel att reda i detta med mat och det är svårt att diskutera utan att människor tar illa upp. Jag bestämmer inte hur någon annan äter men jag berättar gärna mina tankar om kost och hur jag själv försöker få en sundare inställning till mat...och jag vet att det inte är lätt!