anliso.blogg.se

Jaha, då var man här igen. Men det är annorlunda nu, jag är annorlunda. Det ligger en valp vid mina fötter och jag är inte längre den som är allra viktigast i mitt liv - det är min lilla valp. Han sover just nu och är det ljuvaste som finns på hela jorden. Jag blir glad bara av att titta på honom och han fyller min liv med så otroligt mycket mening. Han går före allt!

 

I måndags slutade jag mitt vikariat och det är dags för mig och min kära sambo och vår valp att bege oss till en ny stad - det är superspännande men också väldigt läskigt. Jag kommer att sakna människor som jag har lärt känna i staden jag bor i just nu, tro det eller ej men det är sant. Enslingen själv kommer sakna sina arbetskamrater. Ja, det är ju lite så jag är - en ensling som helst är för mig själv. Det är ingenting jag skäms över utan något som jag accepterat att jag är. Ja, nu sitter jag ju inte för mig själv och ugglar och jag jobbar ju med människor men det är i mitt eget sällskap som jag blir kreativ och får ihop mig själv. Kanske är det för att jag då enbart har mina egna tankar att ta hänsyn till - att jag får ro i hela mig själv. Kanske är det för att det är svårt att sålla bort allt som sker runtomkring en annars. Det spelar egentligen inte någon roll varför det är så - det bara är så.

 

Vad kommer hända nu då? Ja, den som ändå visste det. Jag skall först och främst vara hemma med min valp - det underbara lilla livet. Jag hoppas att jag skall få tid över till att skriva på ett nytt manus - jag bestämde mig för att lägga det andra på hyllan ett tag - jag fick ärliga kommentarer av en vän och tyckte plötsligt att det jag varit så inne i hade blivit banalt. 200 sidor av banaliteter är inget jag vill sända till en förläggare. Men som tur är har mitt huvud inte slut på berättelser och jag har en ny berättelse på gång. Jag skall bara få ro till att få ner det jag har i huvudet på papper - eller in i datorn rättare sagt. Men jag tror att jag har något bra på gång - jag byter helt genre och bara slänger mig handlöst ner i något som jag alltid har funderat. För vad var det egentligen som hände - ja det är det som manuset skall handla om. Låter jag kryptisk - ja men det måste man ju få lov att vara. Det är ju det som är hela grejen och det känns så jäkla gött. 

 

Nej, här sitter jag och svamlar som en annan.....apelsin....ja just apelsiner är faktiskt en ledtråd.

 

Men vad skall jag göra med det andra manuset då? Ja, jag borde nog egentligen omforma den lite utifrån några kommentarer jag har fått. Men det är något som jag verkligen måste träna på - att redigera. Det är inte så att det är svårt men jag får lite panik när jag inte kan ändra allt samtidigt - när jag inte får ner allt som jag har i hjärnan på en endaste gång. Då blir det tufft och jag lägger ner. Men jag skall göra det. Dessutom tror jag att karaktärerna och sätter jag har skrivit på måste ändras - banaliteterna måste helt enkelt tvättas bort! Men nu är manuset som ett halvfärdigt plagg som man sitter och syr på - dragkedjan skall sys fast, sömmar skall rättas till och längden kanske skall ändras lite. Ja det är ungefär så - alla dem där dryga sakerna som skulle göra att manuset blev så sabla mycket bättre.

 

Ja nej, kanske skulle man ta och få ihop en liten tankekarta över storyn nu - valpen min sover ju fortfarande och då får man passa på!

 

Bildbomb - eller vad man nu kallar det i bloggvärlden!

 

Valpen med sin älskade räv