5/3 2014 När naturens under får en att stanna upp...

Jag har precis skådat något så vackert att det inte går att beskriva. Så fort jag såg det ville jag springa hem igen för att hämta kameran eller mobilen bara för att kunna föreviga detta vackra naturfenomen som uppenbarat sig på himlen och lämnade en spegelbild i havet.
 
Som vanligt går jag en kvällspromenad med Lloyd någonstans mellan fem och sju. Ikväll var det fortfarande ljust ute och jag tänkte att vi kunde gå en lite längre runda då han är glad för att promenera när det fortfarande är ljust ute.
 
Vi bor ungefär 200 meter från havet och går man rakt ner kommer man först till ett område med ljung och vass. När vi gick bland ljungen idag vandrade min blick upp på den molniga himlen och jag möttes av ett stort klot av skönhet. Jag har aldrig sett solen så vacker som idag. Den tog upp så stor del av himlen och färgerna var bländande orange, rosa och röd. När vi närmade oss havet reflekterades solen på vattenytan och formade en cylinder i samma färg fast alldeles glansig och blank. Jag var så arg för att jag inte hade kamera i någon form med mig men så stannade vi istället upp och bara tittade på detta vackra fenomen. Hade jag stressat vidare och skyndat hem så hade solen förmodligen försvunnit innan jag hunnit tillbaka så jag bestämde mig för att bara insupa färgerna och spara dem på näthinnan. Jag måste också inflika att min fantasi om precis allt och ingenting fick världens raketfart - helt fantastiskt.
 
Jag har som sagt ingen bild, så ni får helt enkelt göra så att ni får göra som man gjorde innan hela vårt samhälle blev totalt teknifierat - använd fantasin!
 
Jag har numera ett nytt projekt - att finna naturens vackraste under. Ett nytt livsuppdrag som tar slut när jag gör det!
 
 
Här är ett annat tillfälle då naturen, helt själv, skapar något otroligt vackert. Den gången hade jag kameran nära till hands!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0